S:t Eskils kyrkogård runt klockan 12 på alla helgons dag.
Under paraplyer och regnhattar och med gravljus och blommor i händerna fyller besökarna upp grusgångarna på S:t Eskils kyrkogård.
Strax intill minneslunden har kyrkogårdspersonalen ställt upp ett litet tält med fika, glögg och varmt kaffe.
Två av besökarna som hukar under tälttaket är Berit Malmkvist och Teija Voolteenaho. De har redan hunnit sätta ljus på flera anhörigas gravar, berättar de.
– Det är viktigt att komma hit och minnas de som inte finns med oss längre, det är en del av livet, säger Berit Malmkvist.
Hon berättar att hon ibland lägger en kvist eller en blomma på gravar som verkar övergivna. Nu har hon bara ett ljus kvar.
Det ska de ställa tillsammans med alla andra hundratals som redan brinner i minneslunden.
– För de våra i Finland vi inte kan besöka, säger hon.
Lauri Bergendahl och Anita Järleskog är två andra besökare på kyrkogården.
– För oss är det här en viktig dag, säger Anita Järleskog när hon kliver ur bilen.
Lauri Bergendahl tar fram en blomma ur baksätet, att lägga ner i minneslunden.
Parkeringsplatsen har redan fyllts upp av bilar. Senare under eftermiddagen väntas det köer.
Längre bort på kyrkogården, vid askgravlunden, försöker Sandra och Eva Hiredal tända ett ljus. Men det är inte helt enkelt i regnet och blåsten.
Runtom på kyrkogården syns också kyrkogårdspersonalen i sina reflexkläder. Jesper Norgren är en av dem. Det är något speciellt med att arbeta den här helgen, tycker han. I stunden är han upptagen med att få fyr på en av de utställda eldkasarna.
– Det kommer bli jättefint här sedan när det blir mörkt, med alla ljusen, säger han.