En ung man sköts till döds på parkeringen utanför Rekarnegymnasiet i torsdags.
Den 18-åriga eleven som sköts ihjäl utanför Rekarnegymnasiet på skärtorsdagen hade kända kopplingar till kriminella nätverk och har figurerat i flera utredningar, enligt polisen.
I Kommunalrådet Josefine Helleday (S), ordförande i den nytillsatta Trygghetsnämnden, uttryckte kort efter mordet sin förtvivlan över avrättningen och kallade den "ett personligt angrepp". Nu efterlyser hon fler repressiva åtgärder för att få bukt med utvecklingen. Bland annat uppmanar hon riksdagen att snabbt ändra skollagen så att det blir lättare att stänga av elever på gymnasiet.
"Elever som går till skolan i skottsäker väst, inte vågar hem efter skoldagen av rädsla för att bli skjutna eller har dokumenterat umgänge med andra livsstilskriminella – polisen har ofta god kännedom – har inget i våra skolor och offentliga lokaler att göra", skriver hon på Facebook.
Till tidningen säger hon att den nya kriminaliteten kräver en ny syn på vad som går att göra.
– Det här är en brottslighet som kräver mönsterbrytande åtgärder. Då krävs det också att man förändrar lagstiftning som tidigare har kunnat kännas självklar och väldigt "svensk", som tar hänsyn till den enskildes rätt och till integriteten över allt annat, säger Josefine Helleday.
Hon poängterar att en avstängning inte ska ses som ett straff.
– Det ska vara för att trygga studieron. Det är hotsituationen som ska styra.
Josefine Helleday vill att en elev ska kunna stängas av så länge man bedöms utgöra ett hot för andra och sig själv och menar att det skulle vara enkelt att ändra i lagstiftningen.
– Det handlar inte om jättestora avsteg, utan bara om att ändra om i skollagen så att vi också får stänga av utan högt ställda krav på att det måste vara en specifik, publik händelse som har hänt i skolan.
Under tiden uppmanar hon skolledare och förvaltning att utmana avstängningsreglerna, att tänka "kreativt".
Var ska man dra gränsen? Hur definierar man vem som är livsstilskriminell?
– Begreppet livsstilskriminella använde jag för att de passar situationen i Eskilstuna där vi inte riktigt har gäng, utan mer löst sammansatta strukturer. Egentligen handlar det om att definiera hotbilden, och där är polisens underrättelser helt centrala.
För den enskilda eleven skulle en längre avstängning kunna bli en potentiellt livsavgörande förändring.
– Först måste man komma ihåg att de aktiva livsstilskriminella som går på våra gymnasieskolor generellt inte lever något slags dubbelliv där de går till skolan och pluggar hårt. De går ofta dit och hänger. Många gånger är de inte i skolan alls, men dyker upp lämpligt för att det inte ska gå att skriva ut dem. Det är ju inte så att vi fråntar någon en stor studievana eller så.
Vad baserar du den uppfattningen på?
– Vi har mycket dialog om hur det ser ut på skolorna.
Här grep polisen flera misstänkta efter tisdagens skjutning vid tågstationen i Eskilstuna.
Vad skulle kommunen erbjuda för alternativ till en vanlig skolgång?
– Dels har vi de här klassiska verktygen med att man måste jobba ännu hårdare med LVU-placeringar. Men en avhopparverksamhet som erbjuder studier vore ju fantastiskt. De eleverna ska inte vistas i vanliga klassrum eller vanliga lokaler.
Så man skulle sätta alla elever som är gängkriminella, men som säger att de vill hoppa av, i samma klassrum?
– Ja, man har ju provat det i andra kommuner. Jag är inte alls främmande för att man skulle kunna placera de här personerna tillsammans. Jag är trött på att kommunen ska anpassa sig efter de kriminellas preferenser. Men det bygger ju också på att man vill lämna det kriminella livet och vill hoppa av. Och det behövs en nationell vägledning om vilka funktioner som ska finnas i en sådan verksamhet.
Och annars?
– Om man inte vill det då kan man inte vara kvar i kommunen. Det är en för stor hotbild mot enskilda individer men också mot kommunen i sig nu när våldet sker mer i offentliga miljöer.
Men vart ska de ta vägen då, tänker du?
– Ja, det är ju ett problem. För så länge man inte tar ett samlat initiativ från nationellt håll kommer det här att innebära en form av social dumpning. Det som är viktigt att ta med sig är ju att det här handlar om ett fåtal elever som har en så stor hotbild mot sig, och att hantera en akut situation. Då kan de inte finnas i det offentliga. Det är för farligt.
Men det handlar ändå om väldigt unga personer. Berövar man inte de här individerna en framtid om man tar dem ur skolan?
– Jag tycker inte att det finns en motsättning där. Det går att erbjuda en gymnasieexamen på annat håll, bara inte i våra vanliga gymnasieskolor.
Hon fortsätter:
– Jag har inga problem med att konstatera att det här är en intressekonflikt, och om det är så att det står mellan att låta ett fåtal grovt livsstilskriminella uppehålla sig i våra skolor och studiero för övriga elever och personal så väljer jag det sista.