Här visas en av alla väskor som ambulanssjukvårdarna har med i bilarna.
Han slår sig ner i de mörka utemöblerna på balkongen. Henrik Helgesson blickar ut över den vältrafikerade Sveavägen och tar en klunk från kaffekoppen.
T-shirten och byxorna är gröna med gula detaljer. För i dag träffar vi ambulanssjukvårdaren Henrik Helgesson.
Under sina 27 år i branschen har han fått se de mesta. Barn som är sjuka, hemska trafikolyckor, skottskador och döda människor.
Är du en stålmänniska?
– Man måste vara en viss typ av människa för att jobba med det här. Framförallt för att orka i längden. Men vi är inte mer stålmänniskor än andra, säger Henrik Helgesson.
Han har precis kommit tillbaka från ett larm om bröstsmärtor. Men händelsen är enkel att lämna bakom sig. När ambulansen är parkerad i garaget igen är leendet brett. Det här är bara en dag som alla andra.
I 27 år har han jobbat i branschen.
De jobbar mycket med den mentala hälsan. Att kunna släppa larm. Livet går vidare. Men det är tufft.
– I början tror jag inte man visste vad man kan bli utsatt för. Det vet man nu. Vi kan hamna i situationer som inte är helt riskfria för oss.
Arbetet som ambulanssjukvårdare har förändrats. Ibland är Henrik orolig för sin egen och kollegornas säkerhet.
– När jag började min karriär var det inte på samma sätt. Jag tycker det är mer otryggt i samhället nu när man åker på vissa typer av larm.
Psykisk ohälsa. Missbruk. Det är två exempel där det kan uppstå hetsiga och bråkiga situationer. Det är ingenting som ambulanssjukvårdarna vill. Som tur är så är det sällan det blir hotfullt.
Arbetet inom ambulansen har de senaste åren förändrats.
Deras egna hälsa är alltid av högsta prioritet. Men någon skyddsväst bär de inte.
– Det har varit en diskussion om det.
Vad tycker du?
– Jag är kluven i frågan. Det kanske är en trygghet, man kanske klarar sig om någon rycker upp en kniv. Men vi ska helst inte hamna i en sådan situation.
Henrik skruvar på sig i soffgruppen. Det här är hans heltidsjobb. Kontakten med människor fick honom att söka sig till vården.
Men han har också ett timjobb. Som brandman.
Han började som deltidsbrandman i Torshälla och har jouren var fjärde vecka. Den karriären inledde han för fyra-fem år sedan. På senare tid arbetar han extra som timvikarie på heltidsstationen i Eskilstuna.
– Det har blivit rätt så mycket timmar. Det är jättekul.
Hur hinner du?
– Det är många som frågar det. Men schemat här på ambulansen är ganska luftigt vissa veckor.
Ibland är det ett pussel. Han får ta några extra pass för att sedan kunna vara ledig ett annat pass.
Du gillar inte att ha någon fritid?
– Jag har massor av fritid. Faktiskt. Jag hinner med att spela innebandy och båtlivet.
"Det kanske är en trygghet, man kanske klarar sig om någon rycker upp en kniv", säger Henrik Helgesson.
Nu har han kompetensen som rökdykare. Han vill mer. Att köra tankbil är en dröm. Och nu håller Henrik på med en utbildning för att kunna leda rökdykarinsatser.
Den senaste tiden har det blivit mycket jobb. Henrik funderar på att trappa ner. Men hans fru har förståelse. Hon är polis.
– Vi är verkligen familjen blåljus, skrattar Henrik.
Skrattet har han nära till. Henrik skämtar med kollegorna. Han får också räkna med att det skämtas tillbaka.
Bland annat ratades hans namn när de sökte efter en ung och teknisk kollega för att få i gång ambulanssimulatorn på stationen.
Men faktum är att Henrik, 47, var helt rätt man. Efter att sju personer misslyckats med sina försök fick han chansen. Och tog den.
Det går inte att hitta någonting som ambulansens brandman inte klarar av.
Henrik Helgesson jobbar extra som brandman.