Alla hästar fyller år på nyårsdagen, vilket gör det svårt att veta vem som egentligen är Sveriges äldsta häst. Klart är i alla fall att Hervig i Hällberga, född 1984, ligger på delad förstaplats i Jordbruksverkets register. I januari infaller hennes trettionionde födelsedag.
– Jag älskar den där hästen, hon är huvudskälet till att jag går upp på morgonen. Jag har haft hästar hela mitt liv, men hon är once in a lifetime-hästen. Hon är väldigt speciell och det absolut käraste jag har. Hon har varit så otroligt rolig att rida och är så klok, säger ägaren Maria Holmer när hon stövlar in till hagen på gården i Hällberga.
När Maria köpte Hervig 1991 var det tänkt att hon skulle bli ett avelssto. Men i brist på bra köpare till Hervigs första två föl fick Maria tänka om, och bestämde sig för att i stället erbjuda turridningar. I hagen är det inte bara Hervig som är ovanligt gammal. Valacken Penni är 34, och Hervigs två barn, valacken Herbert och ett stoet Dekra, är 30 respektive 29.
– De är pensionärer allihopa, och går här och käkar och har det bra. Det måste vara något genetiskt som gör att de blivit såhär gamla. Att vara 30 och ha morsan i livet är ganska ovanligt när man är häst, skrattar Maria Holmer medan hon lockar till sig Hervig med löften om äppelklyftor.
Nedslitna tänder är en vanlig orsak till att till åren komna hästar inte längre kan äta och måste avlivas. Men inte i Hervigs fall.
– Alla tänder sitter kvar och är så stora och fina att veterinären jublar. Men hon har aldrig varit så dyr som nu, för gud vad man stoppar i henne specialfoder, vitaminer och mineraler. Jag får köpa specialhö som innehåller jättemycket protein, extra B-vitamin, glukosamin för lederna... Allt sånt här är svindyrt, men de blir inte såhär gamla om man inte lägger ner en massa jobb på dem. Och hon är värd varenda krona.
Beskedet om att Hervig är äldst i Sverige gör Maria Holmer både glad och vemodig över tanken på att förlora henne.
– Jag har haft henne halva mitt liv, och jag går runt och är skiträdd faktiskt. Jag vet ju att det blir så när som helst, och när jag vet att hon är äldst i Sverige blir det ännu mer skrämmande. Men jag har lovat henne att ringa veterinären, så att hon får tas bort, om hon börjar lida. Men än så länge har hon varken krämpor eller sjukdomar – det är ju rätt otroligt egentligen.