Alla hÀstar fyller Är pÄ nyÄrsdagen, vilket gör det svÄrt att veta vem som egentligen Àr Sveriges Àldsta hÀst. Klart Àr i alla fall att Hervig i HÀllberga, född 1984, ligger pÄ delad förstaplats i Jordbruksverkets register. I januari infaller hennes trettionionde födelsedag.
â Jag Ă€lskar den dĂ€r hĂ€sten, hon Ă€r huvudskĂ€let till att jag gĂ„r upp pĂ„ morgonen. Jag har haft hĂ€star hela mitt liv, men hon Ă€r once in a lifetime-hĂ€sten. Hon Ă€r vĂ€ldigt speciell och det absolut kĂ€raste jag har. Hon har varit sĂ„ otroligt rolig att rida och Ă€r sĂ„ klok, sĂ€ger Ă€garen Maria Holmer nĂ€r hon stövlar in till hagen pĂ„ gĂ„rden i HĂ€llberga.
NÀr Maria köpte Hervig 1991 var det tÀnkt att hon skulle bli ett avelssto. Men i brist pÄ bra köpare till Hervigs första tvÄ föl fick Maria tÀnka om, och bestÀmde sig för att i stÀllet erbjuda turridningar. I hagen Àr det inte bara Hervig som Àr ovanligt gammal. Valacken Penni Àr 34, och Hervigs tvÄ barn, valacken Herbert och ett stoet Dekra, Àr 30 respektive 29.
â De Ă€r pensionĂ€rer allihopa, och gĂ„r hĂ€r och kĂ€kar och har det bra. Det mĂ„ste vara nĂ„got genetiskt som gör att de blivit sĂ„hĂ€r gamla. Att vara 30 och ha morsan i livet Ă€r ganska ovanligt nĂ€r man Ă€r hĂ€st, skrattar Maria Holmer medan hon lockar till sig Hervig med löften om Ă€ppelklyftor.
Nedslitna tÀnder Àr en vanlig orsak till att till Ären komna hÀstar inte lÀngre kan Àta och mÄste avlivas. Men inte i Hervigs fall.
â Alla tĂ€nder sitter kvar och Ă€r sĂ„ stora och fina att veterinĂ€ren jublar. Men hon har aldrig varit sĂ„ dyr som nu, för gud vad man stoppar i henne specialfoder, vitaminer och mineraler. Jag fĂ„r köpa specialhö som innehĂ„ller jĂ€ttemycket protein, extra B-vitamin, glukosamin för lederna... Allt sĂ„nt hĂ€r Ă€r svindyrt, men de blir inte sĂ„hĂ€r gamla om man inte lĂ€gger ner en massa jobb pĂ„ dem. Och hon Ă€r vĂ€rd varenda krona.
Beskedet om att Hervig Àr Àldst i Sverige gör Maria Holmer bÄde glad och vemodig över tanken pÄ att förlora henne.
â Jag har haft henne halva mitt liv, och jag gĂ„r runt och Ă€r skitrĂ€dd faktiskt. Jag vet ju att det blir sĂ„ nĂ€r som helst, och nĂ€r jag vet att hon Ă€r Ă€ldst i Sverige blir det Ă€nnu mer skrĂ€mmande. Men jag har lovat henne att ringa veterinĂ€ren, sĂ„ att hon fĂ„r tas bort, om hon börjar lida. Men Ă€n sĂ„ lĂ€nge har hon varken krĂ€mpor eller sjukdomar â det Ă€r ju rĂ€tt otroligt egentligen.