I genomsnitt är högstadieelever i Eskiltuna borta var femte dag från skolan.
– Det här är ett problem världen över, att generation Z dissar skolan. De tycker inte att det är den huvudsakliga platsen för lärandet och där behöver vi vara självkritiska som institution. Vi behöver titta på hur skolan blir mer relevant, begriplig och hanterbar för alla elever, säger Marie Mulvad Fransson.
Snart två år efter pandemin har närvarostatistiken höjts två år i rad i den kommunala grundskolan i Eskilstuna. Men trots stora satsningar är det fortfarande många elever som uteblir från lektionerna, inte minst på högstadiet, där den totala frånvaron under vårterminen i år låg på 20 procent.
Siffran bekymrar, då det finns ett tydligt samband mellan dåliga betyg och låg närvaro. Exempelvis snittade elever i nian som inte klarade gymnasiebehörigheten på 36 procents frånvaro.
– Vi tar så klart de här siffrorna på allra största allvar. Förutom en stark koppling mellan närvaro och bättre resultat innebär ju skolan ett sammanhang också som alla barn och ungdomar har rätt till och mår bra av, säger Marie Mulvad Fransson.
Peter Ledin är utvecklingscoach på kommunen och har arbetat många år med projekt för att höja skolnärvaron i Eskilstuna. Han menar att verkligheten bakom siffrorna är komplex.
– I spannet finns allt från hemmasittare som är borta 100 procent av tiden till elever som inte är borta en minut. Andelen elever som har en oroande frånvaro på 50 procent eller mer ligger relativt stilla, medan vi kan se att de med runt 20 procent i frånvaro minskat. Det talar för att vi blivit bättre på att fånga upp elever tidigare än vad vi varit förut, säger han.
Ledin pekar på den så kallade frånvarotrappan som han menar varit viktig i arbetet med frånvaron. Den kom till efter en kartläggning som visat att elever med oroväckande frånvaro fallit mellan stolarna och inte upptäckts i tid. I dag används trappan av alla kommunala grundskolor.
Peter Ledin, utvecklingscoach på barn- och utbildningsförvaltningen.
– Sedan är bra verktyg och rutiner bara en liten del av arbetet. Det är främst andra saker som har stor inverkan på närvaron, som god kvalitet i undervisningen och att eleverna blir bra bemötta, samt att de kommer till en skola där de känner sig trygga, säger Ledin.
Och även om siffrorna pekar åt rätt håll ser Marie Mulvad Fransson ingen quick fix på problemet.
Ser det bättre ut om ett år?
– Det är det vi strävar efter men det här är ingen produkt vi kan framställa i en fabrik, utan det har med relationer att göra och ett jättelångsiktigt envetet arbete.
Hur ska det gå till?
– Vi behöver bland annat titta på hur elevhälsan kan stötta upp eleverna så att skolan blir begriplig och hanterbar för alla. Men vi måste också stärka samarbetet med vårdnadshavarna. Att ha en lyckad skolgång är biljetten till ett bra liv. Där behöver vi få en god samsyn med vårdnadshavarna kring den bilden.
Marie Mulvad Fransson, avdelningschef för högstadieskolan i Eskilstuna.
Du pratade om generation Z. Vad är du ser hos dem?
– Att det finns ett stort engagemang hos ungdomarna som varken skolan eller politiken lyckas fånga upp. Vi såg det i det oerhörda engagemanget i klimatfrågan där unga gick ut på gatorna och protesterade. Samtidigt får vi inte våra barn att gå till valurnorna. Jag brukar säga att det är de här 20 procenten som sitter på informationen om hur vi löser framtidens skola. Det är verkligen de vi ska lyssna på om vi vill förstå hur vi ska bli bättre.