Med 129 lägenheter fördelade på 12 enheter är Tunagården ett av kommunens största äldreboenden. Sju av enheterna är vikta för boende med demenssjukdom, en av dem för finsktalande.
Därmed ställs det också stora krav på flexibilitet hos personalen, särskilt under nätter och helger.
– Under helgerna jobbar vi så kallade hemvistpass. Det innebär att man går mellan alla husen. Det känns inte helt tryggt, vare sig för de boende eller oss. Vi kan jobbet, men vi känner inte de boende och det är väldigt viktigt när man jobbar med äldre.
– De flesta som får en plats på Tunagården har väntat länge och är i väldigt dåligt skick när de kommer hit. Vårdtyngden växlar också hela tiden. En del pass kan vara väldigt ansträngda med oroliga boende som behöver hjälp och larmar hela tiden.
På Tunagården diskuterar man därför en ändring till kortare schemaperioder. Det är ett förslag som personalen är positiv till.
– Om vi lägger scheman för fyra veckor i taget, istället för som i dag, sex veckor så blir det lättare att anpassa bemanningen till behovet, säger Ann-Catrin.
Om vårdbehovet växlar över tid så ökar däremot kravet på dokumentation konstant.
– Jag älskar mitt jobb, men jag blir ledsen när tiden till omvårdnad försvinner för att jag måste sitta vid datorn och dokumentera, säger Pernilla.
Den gemensamma lösningen på problemen är mer personal, det är de båda överens om.
Men personal ska ha lön och den kostnaden hamnar på kommunen. Var ska pengarna tas i från?
– Höj skatten, säger Ann-Catrin tveklöst.
– Jag tror att de allra flesta accepterar högre skatt om man vet att den går till förstärkningar inom äldreomsorgen. Den angår oss ju alla.