Ungdomar i dag har mycket att förhålla sig till, det är Eva Brolin-Andersson övertygad om. Men det är inte kört för det. Genom att acceptera att livet är en blandning av mot- och medgångar och genom att lära känna sig själva kan ungdomar hitta ett sätt att klara sin vardag på ett bra sätt. Det kan låta lättare sagt än gjort, men Eva Brolin-Andersson förklarar att det egentligen handlar om att vrida på perspektiv och hitta sina egna styrkor.
– Det handlar om hur man hanterar livet, säger hon.
Det var efter intervjun med 15-åringarna Malin Skott och Towa Lekvall i tidningen för några veckor sedan som hon hörde av sig till redaktionen för att berätta om sin verksamhet. Malin Skott och Towa Lekvall berättade om hur det är att vara ung. Om hur mode, ideal, kärlek och stress skapar press. Och gör att det finns de som mår så dåligt att de till och med de lider av självmordstankar. Eva Brolin-Andersson vill förmedla att det finns ett sätt att hantera en pressfylld vardag, för både ungdomar och föräldrar, ett sätt som handlar om att utgå från sig själv.
– Förutom de vanliga problemen som ungdomar kan ha så utsätts tonåringar för så mycket input i dag, från hela samhället. Det är lyckokoncept, framgångskoncept och mycket tryck på sociala medier på hur man ska vara. Det jag vill är att stärka ungdomar så att de kan hantera sin vardag, säger Eva Brolin-Andersson.
Som specialpedagog och psykosocial handledare med eget företag erbjuder hon samtalsstöd till både föräldrar och ungdomar. Hon möter oftast unga tjejer som upplever att skolan är för stressig, att de hamnat på kant med föräldrarna eller att kompisarna är elaka. Eller så kan det handla om en tonåring som känner sig ensam, nere, utanför eller annorlunda. Ibland kan det också handla om att unga upplever skuld eller oro på grund av en separation i familjen. Oftast är det tjejer från högstadiet eller gymnasiet som söker samtalsstöd, berättar Eva Brolin-Andersson.
– Det är den åldern när kraven och stressymptomen kommer.
Att det oftast är tjejer som söker hjälp tror Eva Brolin-Andersson beror på att de är bättre än killar på att söka hjälp.
– Tyvärr tror jag att det är så. Men överlag tycker jag att det är fler som söker hjälp i dag, det är inte lika laddat att göra det i dag, som det kanske har varit förut, säger Eva Brolin-Andersson.
Tillsammans med den som söker stöd kan hon till exempel gå igenom en situation där någonting gick bra och prata om hur personen tänkte då.
– Det handlar om att reflektera över sin situation, fokusera på det som är bra, om att skriva upp sina styrkor. Och på så sätt hitta förhållningssätt och verktyg som funkar i vardagen. Att hitta vägar att känna att jag är ok som jag är.
Mycket handlar också om att i samtalet vrida och vända på perspektiv och öppna upp för nya förhållningssätt.
– Ungdomar har ofta föreställningar om hur saker är, om att alla andra är på ett visst sätt. Och i grupper håller man gärna fasaden. Men man kan fråga en ung person som känner sig ensammast i världen: Vad tror du din kamrat tänker på? Hur ensam tror du att du är?
Eva Brolin-Andersson tror också att det betyder mycket att ha en vuxen som bara lyssnar, utan att komma med tips eller råd om att det ordnar sig. Hon tar ibland också emot ungdomar och föräldrar tillsammans, som sökt hjälp för att de inte riktigt når fram till varandra eller för att konflikterna därhemma blivit för många. Eller så möter hon föräldrar som kommer ensamma och söker hjälp i sin föräldraroll. De har ofta funderingar kring gränssättning. Ska man sätta gränser och på vilket sätt?
– De tar ofta upp samma problem som ungdomarna gör, fast ur deras perspektiv, det tjatas mycket hemma och smälls i dörrar. Det jag säger då är alltid: visa alltid att du är där, bry dig! Även om du får en dörr i ansiktet eller om din ungdom inte hör av sig, så var där. Så ser de att du finns där.
Varför tror du att det blir dessa friktioner mellan barn och deras föräldrar?
– Man glömmer att växa tillsammans tror jag. Och glömmer bort kommunikationen. Föräldrar glömmer bort att barnen växer. När föräldrar blir oroliga hamnar de ofta i tjat i stället för att sätta ord på oron. Och ibland kan stora händelser, som en skilsmässa göra att det blir svårt, föräldrar kan känna sig skyldiga och barnen ta på sig ansvar.
Men med humor och värme i relationen tror Eva Brolin- Andersson att man kan komma långt.
– Det är jätteviktigt, att kunna skratta åt sig själv.