Made in Bangladesh. På tyglappen med tvättråd inuti många av kläderna som säljs här i Sverige nämns Bangladesh som ursprungsland. Mia Holmgren, journalist och redaktör på Dagens Nyheter, har bevakat klädindustin i landet som kännetecknas av låga löner och låga priser.
– De här sömmerskorna har ett av världens sämst betalda arbeten, som också är ett väldigt hårt arbete, säger Mia Holmgren.
På söndag besöker hon återbruksgallerian Retuna i Eskilstuna för att föreläsa om klädindustrin i Bangladesh. Och om kvinnorna som sitter vid symaskinerna.
– Jag har träffat flera av kvinnorna som syr kläderna som sedan säljs här i Sverige.
Även om lönerna är låga och arbetet är hårt så hoppas Mia Holmgren kunna ge en mer nyanserad bild av klädindustrin.
– Det är inte svart eller vitt. Kvinnan har traditionellt en svag ställning i Bangladesh. I och med klädindustrin har många kvinnor för första gången fått möjlighet att arbeta och tjäna ihop en egen lön.
Hon beskriver det som att en moderniseringssnurr satt igång i Bangladesh – ett ungt, fattigt land där klädindustrin står för omkring 80 procent av landets export.
– De vill inte att du ska sluta köpa deras kläder. Däremot behöver de hjälp att få bättre villkor, att konsumenten ställer krav på modeföretagen. Man ska vara medveten om att om en tröja är väldigt billig och dessutom tillverkats på andra sidan jorden så är den nog väldigt billig att tillverka. Vilka villkor har då den som tillverkat den haft?