Polisen använder sig av drönare under insatsen i Fröslunda.
I kväll har Rikard och hans kollega valt en strategisk plats.
I en parkeringsficka längs med Fröslundavägen står den vita polisbussen. På gruset finns några stora, tunga väskor med kablar i.
Rikard varnar skämtsamt.
– Stäng munnen nu.
Han drar i spaken och upp flyger den sex kilo tunga drönaren. Från marken blåser det upp små gruskorn.
– Den här är inköpt främst för värmekameran. För att hitta försvunna personer och rädda liv. Vi är mycket billigare än helikoptern, mycket tystare och oftast lite snabbare ut, säger Rikard.
Men för den här planerade insatsen är den till för något helt annat.
De båda drönarpiloterna har stått här ett tag. Från 120 meters höjd har de skapat sig en uppfattning över Fröslunda i Eskilstuna innan deras kollegor rullar in med målade bilar.
Allt är lugnt.
Men bevakningen från luften fortsätter.
– Ett populärt ord är avvikande beteende. Är det någon som skiljer sig från mängden? Eller hur beter man sig? Främst när man ser att polisen rullar in i kvarteret.
Kan ni se ansiktet på de som springer från er?
Rikard zoomar in på en bil 300 meter bort. Registreringsskylten syns. Det går också att se att bilen är tom. Bilden är skarp och tydlig. Han gör det bara för att visa.
– Den har väldigt bra optik.
Den större drönaren väger runt sex kilo.
Rikard kollar efter avvikande beteenden från människor på marken.
Över en del områden i Eskilstuna har polisen ett beslut att de får använda sig av kameror och drönare. Fröslunda är ett område.
Allting spelas in. Från ledningscentralen kan de se filmerna i realtid. I rättegångar kan materialet användas för att fria eller fälla.
Den stora drönaren plockas ner för att ladda. En mindre variant skickas upp så länge. Och med den kommer en annan typ av risk.
– Fåglar är gärna på den. De blir galna, en del duvor och skator. De anser väl att det är någon i deras egna storlek och kan börja attackera, säger Rikard.
Några fåglar flyger direkt mot drönaren som bara för någon minut sedan kom upp på 120 meter. UAS-piloterna kan pusta ut. De flyger förbi.
– Vi har alltid som regel att vi måste se maskinen därifrån vi står och flyger. Då ser man oftast om de börjar närma sig och då gäller det att hålla lite koll.
Rikard fortsätter:
– Står man mitt i stan på gatan. Det räcker att flyga några meter så försvinner du över hustaket och då flyger vi fel enligt regelverket.
Är det därför ni valt den här platsen i kväll?
– Ja, men faktiskt. Vissa ställer får man försöka hitta bra platser runt omkring. Det här är tacksamt. Vi kommer en bit bort innan trädtopparna börjar störa.
Om du ser ett gäng som springer i väg, vad gör du då?
– Det är skitsvårt. Men man försöker följa så gott det går. Det är träd och huskroppar. Det är vinklar och vrår. Men hittar vi något som sticker ut så är det kontakt via radio till de på marken.
Från luften får polisen en överblick över ett område.
En nyfiken man och en nyfiken kvinna som arbetar i närheten kommer fram. De undrar om det har hänt något.
– Det är jättevanligt. Just i kväll när vi kör i uniform är det mer sällan. De kanske inte vill störa. Ibland händer det att vi har civila kläder på oss, då är det oftare folk kommer fram och undrar vad vi gör.
Det har hänt att folk varit förbannade på dem.
– Vi flög i ett villakvarter och störde väl friden. Men när de insåg att vi är från polisen och letade efter en försvunnen person så backade de undan.
För Rikard fortsätter kvällen att vara lugn. Han får inte syn på någonting som kollegorna på marken behöver få reda på.
Den lilla drönaren riskerar att attackeras.