"Det hade varit som att förlora mitt barn", säger Margaretha Lindberg om vad som hade kunnat hända.
Hunden Hasse är en drygt tioårig chihuahua. Hans matte beskriver honom som intelligent och inkännande. Deras promenader runt hemmet på Norr i Eskilstuna är hans stund – Margaretha Lindberg håller i kopplet, men följer sin fyrbenta vän som får ta täten.
Han utforskar, gör sina behov och nosar runt. Men att han äter sådant han hittar på marken hör till ovanligheten. Därför reagerade Margaretha direkt när han plötsligt stod och glufsade som besatt, vid promenadstråket bakom OKQ8.
– Jag hann inte uppfatta vad det var. Men det var något riktigt gott, för de få gånger han försöker äta något brukar jag bara säga "nej" så slutar han, men inte den här gången.
Efteråt var han låg och ville inte äta sin kvällsmat. Plötsligt kräktes han en konstig vit gröt som omöjligt kunde vara resterna av det torrfoder han serveras, enligt matten. Nästa dag mådde han ännu sämre.
När Margaretha tog ut honom på promenad noterade hon att hans svans pekade neråt hela tiden. Han ville inte bajsa och hela tiden vände han sig om och tittade bakåt. Kanske var det något fel med svansen, tänkte hon?
– Så jag tog tag i svansen och då skrek han. Då tänkte jag att "något är fel" så jag lyfte upp honom – då skrek han så folk tittade.
Okej. Margaretha satte ner honom på marken igen och de började gå hemåt. Plötsligt började han snurra runt och satte sig för att bajsa.
När Margaretha granskade bajset fick hon en chock. Först såg hon den lilla vita kulan och sedan resten av den lite böjda knappnålen som hade passerat hennes älsklings kropp och kommit ut på andra sidan – med spetsen först.
Nu förstår Margaretha varför hunden tjöt när hon försökte lyfta upp honom.
Böjd och nu lite rostig. Knappnålen måste ha legat inuti något smarrigt som hunden Hasse hittade på marken, förklarar matte Margaretha och husse Dan som ska polisanmäla händelsen.
– Jag tänkte "nu förlorar vi honom". Är det hål i tarmarna så är det kört. Och han skulle inte överleva narkosen heller, så liten och gammal som han är.
Hon ringde veterinären och sedan började flera dygn av total övervakning.
– Veterinären sa att han måste ha haft änglavakt, berättar Margaretha.
När nålen väl hade kommit ut var Hasse lugnare och det kom aldrig ut några fler föremål eller blod, även om det är först nu två veckor efter händelsen som han bedöms vara sig helt lik igen.
– Han är en gammal hund, tänk om hans liv skulle slutat på det här viset? Jag förstår inte hur en sådan nål kan hamna i mat?
– Nej det gör det ju inte om man inte har preparerat något med flit, säger särbon Dan Larsson som också är med vid intervjutillfället.
Margaretha Lindberg och Dan Larsson berättar om händelsen som kunde ha kostat hunden Hasse livet. Nu vill de varna andra som också rastar sina hundar på Norr.
De har båda svårt att förstå motivet bakom tilltaget.
– Jag förstår inte? Han har inte gjort något, säger Margaretha.
– Det är grymt, säger Dan.
Nu är varje promenad ett orosmoment och paret vill gärna varna andra, eftersom de misstänker att någon med flit försökt skada hundar på det populära promenadstråket, där många hundar passerar varje dag. De har inte varit i kontakt med polisen än men bestämmer sig för att göra en anmälan efter intervjun.
– Jag vet inte om den här känslan någonsin kommer försvinna? Att man hela tiden måste vara på sin vakt när man är ute, säger Margaretha.