Damen, som är i 90-årsåldern, bor ensam hemma utan annan hjälp från kommunen än trygghetslarmet. En kväll i början av oktober drabbades hon av plötslig yrsel och föll i golvet.
Hon tror själv att hon svimmade av en kort stund, men innan dess hann hon trycka på larmknappen.
– Det kom två män och hjälpte mig upp och i säng. En av dem kontrollerade att jag klarade av att gå själv innan de lämnade lägenheten.
Själva hjälpinsatsen har hon inga klagomål på. Däremot saknar hon någon form av uppföljning.
– Jag trodde att någon från larmtjänsten skulle ta kontakt för att höra hur det var med mig.
Men något sådant samtal kom aldrig. Då tog hon saken i egna händer och ringde själv upp larmtjänsten.
– Då fick jag veta att det inte görs några uppföljningar på larminsatserna. Förklaringen jag fick var att det inte finns ekonomiska resurser. Det tycker jag är konstigt. Borde man inte kontrollera att den man hjälpt inte blivit sämre? Jag kunde ju ha legat död i sängen på morgonen.
Juha Stenfors är enhetschef för kommunens trygghetslarm och bekräftar att det inte ingår någon uppföljning i larmtjänstens åtaganden.
– Inte som rutin. Vissa typer av larm följer vi naturligtvis upp, men inte om vi bedömer att brukaren klarar sig själv. Då kan man ju trycka på larmknappen en gång till om det skulle behövas.
– Jag vet att det händer att personalen ändå kontaktar brukare för att höra hur de mår, men det är ingenting som vi får lova. Det kan ju bli så att vi inte hinner och då blir det en falsk trygghet.
Men nu kan en ändring vara på gång.
– Det är bestämt att vi ska göra en utredning av hur en uppföljning av larminsatserna skulle kunna se ut. Det finns ju flera kommunala verksamheter som vi kan samarbeta med, säger Juha Stenfors.