Har föräldrar helt förlorat förståndet, undrar Erica Lindblom, förskollärare, fotograf och trebarnsmor, stilla för sig själv. Men hon vill på intet sätt rikta sin kritik mot någon specifik förälder, utan hennes funderingar är av det vidare slaget.
— Jag har till min fasa upptäckt att små barn sitter och spelar den senaste versionen av datorspelet Grand Theft Auto, GTA V. Våldsspelet har en åldersrekommendation på 18 år, varför tar inte föräldrar den på allvar?
Erica har skrivit en insändare i ämnet som varit publicerad i Eskilstuna-Kuriren, och hon la också upp texten på sin Facebook. Vänner övertalade henne att göra inlägget offentligt, och tillgängligt för alla. Och plötsligt hade 19 000 personer delat vad Erica velat säga.
— Jag har fått en enorm respons. Väldigt många håller med, och många människor har skrivit och tackat mig. Ett antal föräldrar hade ingen aning om vad det var för spel barnen sitter framför.
Det var också många som skrev privata meddelanden till Erica, bland annat unga människor berättade att de inte mår bra av våldsspel, men att de inte kan ta sig ur sitt spelande och önskar att de vuxna kunde sätta stopp för det.
Och genom alla starka reaktioner på Facebook har Erica fått mer information att förhålla sig till.
— Jag mådde väldigt dåligt av att få höra att till och med treåringar tillåts spela GTA.
Hon har själv aldrig spelat vare sig GTA eller något annat våldsspel, men hon har läst på och förhört sig med spelare.
— Spelaren får förbereda sig för kriminella handlingar. Man frestas att använda våld och blir belönad för det. Vad ska barnen ha den kunskapen till? Det finns en tortyrscen, där du till exempel kan välja mellan att krossa knäna på, dränka eller ge en bunden kille elstötar. Som spelare ikläder du dig rollen som bödel. En synnerligen makaber underhållning för ett barn.
De som skrev till Erica och var kritiska till hennes inlägg, och som själv spelar GTA, var ganska eniga i sin uppfattning.
— De verkar övertygade om att våldet i spelet inte påverkar barnen. Något jag tycker låter väldigt osannolikt. Det är ju ungefär som att tro att ingen blir påverkad av reklam, för att den är på låtsas. Men alldeles oavsett om barnen påverkas eller inte så är det här ingen bra "lekplats" för dem. Ett litet barn har inte något behov av att leka massmördare i en digital miljö, det är jag helt övertygad om. "De lär sig strategier och samarbete av spelen", hävdar vissa. Men det finns ett hav av appar, datorspel och "vanliga" spel som lär barnen detta, som är avsedda för barn och som går alldeles utmärkt att använda sig av i väntan på rätt ålder.
Hon har diskuterat ämnet med förskolekollegor, som håller med, och Erica hävdar att man inom skolvärlden absolut ser tecken på att barns lek påverkas av både filmer och spel. Det barn har upplevt bearbetar de i leken, menar hon.
Erica är noga med att poängtera att hon på intet sätt är ute efter att kritisera vuxna som ägnar sig åt våldsspelande.
— Folk får göra precis vad de vill, det lägger jag mig inte i. Det är när man drar in barnen i denna makabra miljö jag vill protestera. Det som skrämmer mig är att de föräldrar jag känner till som låter sina barn spela våldspel är alla välutbildade, jättebra, närvarande föräldrar som bryr sig mycket om sina barn. De har dessutom bra kunskap om spelets innehåll. För jag gissar att få vuxna sitter bredvid och för en diskussion med sina barn medan de spelar, för att kompensera den usla värdegrund som råder i spelet.
Erica Lindblom funderar över om hon kan göra något mer.
— Vi skulle behöva dra igång en landsomfattande kampanj, som ger föräldrarna lite ryggrad när barnen tjatar om att "alla andra får ju".