2014 slog Linnea Fors och sambon Joakim Hedman till på 1800-talstorpet i Öster Säby. "Det var välskött men kändes som en sommarstuga utan själ."
Ytterligare en siffra som tål att nämnas i sammanhanget är siffran 9. Det är antalet sidor som en av landets största inredningsmagasin tillägnade torpet i Öster Säby häromåret. Men när Lantliv ringde tänkte Linnea Fors till en början tacka nej.
– Jag skickade bilder på allt som var fult och ofärdigt, sådant som man inte visar på Instagram. Sedan ändrade jag mig. Det är inte alla som får frågan, vem är jag att tacka nej, säger hon och slår sig ner på en av två designstolar som flankerar det gamla bockbordet i glasverandan.
Här, ett stenkast från barndomshemmet – "där lever mina trotjänar till hästar pensionärsliv" – har hon bott med sambon Joakim sedan 2014. Båda var trötta på lägenhet och föll direkt för det röda 1800-talstorpet beläget mellan Eskilstuna och Kungsör.
– Det var välskött men kändes som en sommarstuga utan själ.
Efter diverse renoveringar följde bygget av en glasveranda. Den innebar att antalet kvadratmeter gick från 65 till 95.
– Ljusinsläppet känns lyxigt. Jag lurade på gubben idén om en punschveranda och det råkade bli en hel utbyggnad. Han litar på min smak.
Med en kopp kaffe i favorithörnet – Linnea Fors är nöjd med glasverandan. " Ljusinsläppet känns lyxigt. Jag lurade på gubben idén om en punschveranda och det råkade bli en hel utbyggnad. Han litar på min smak."
Linnea Fors beskriver sin inredningsstil som lantlig, varm och personlig. Bockbordet och ett stort skåp i hallen är exempel på äldre, tongivande trämöbler som kombineras med nyproducerat.
– Jag gillar allmoge och enkla möbler, det lite bonniga. Men det får inte kännas som att kliva in i ett museum. Nu låter jag nördig, men ser du vasen där?
Hon pekar på en stram svart vas som placerats på böcker nötta av tidens tand.
– Den är inte min stil egentligen. Men böckerna och fönstren är fyrkantiga, då är det fint med en rund form.
Vad betyder inredning för dig?
– Kreativitet och passion, jag är en "gå all in-person". När jag var liten var det hästar. Det är en ynnest att ha något att brinna för.
Ett älskat blickfång – den gamla skomakarbänken var inte gratis men kändes unik. "Man kan se att den är otroligt gammal."
Dagtid har hon ett kontorsjobb på ett taxibolag. Fritiden ägnas åt Instagramkontot @ostersaby155 som följs av 30 000 likasinnade. Linnea Fors sticker inte under stol med att responsen stärker självförtroendet.
– Någonstans blir det ett kvitto, att andra gillar det. Jag har gjort några samarbeten och är lite deltidsinfluencer, säger hon och skämtar om att reklam för kosttillskott är föga aktuellt.
– Men nu ska jag inte sätta mig på några höga hästar här.
"Jag drömmer om att ha Sveriges mysigaste hus. Lökigt va! Men jag vill vara nöjd var jag än tittar", säger Linnea Fors.
Ibland varvas inredningsbilderna med porträtt. Men riktigt personlig har hon bara valt att vara vid ett tillfälle. Och det efter noga övervägande.
– Det enda som hjälper mot fördomar är att informera. Så det kändes nästan som en plikt när man har 30 000 som lyssnar, säger hon och syftar på inlägget då hon berättade om tillvaron som kortväxt.
Syftet var – och är – inte att väcka sympatier.
– Det är inte min identitet. Jag är Linnea, 31, driven och kreativ – och så är jag kortväxt. I den ordningen.
Hon menar att vi kommit en bit på väg när det gäller att synliggöra människor som faller utanför den så kallade normen, exempelvis gällande kroppsstorlek och sexuell läggning. Däremot är okunskapen fortfarande stor gällande kortväxta. Linnea Fors är 128,5 centimeter och i hennes fall betyder det rent praktiskt att hon kör en anpassad bil, har vant sig vid att klättra på pallar och lever med en del fysisk smärta. Detta på grund av snedställningar i kroppen. Att vänja sig vid människors bemötande är något helt annat.
– Vuxna glor, barn pekar och skrattar. Ibland tas det kort i smyg. När barnen hyschas i mataffären tänker jag: Bilda dem istället. Det är svinviktigt att lära barn att människor ser olika ut.
Ibland är det mer subtilt. Men inte mindre tydligt.
– Om jag är med min bästa kompis och någon frågar efter vägen så frågar de henne, aldrig mig. Det säger någonting.
"Jag är Linnea, 31 år, driven och kreativ – och så är jag kortväxt. I den ordningen."
Hur förhåller du dig till bemötandet?
– Man får hitta strategier och jag lever mitt liv. När jag handlar har jag musik i öronen, då hörs inte eventuella skratt. Jag känner mer – skärp er. Det är nog svårt för folk att greppa hur ont det gör.
Instagramkontot är en arena där hon bedöms för sitt kunnande, inget annat.
– Jag blev stor på Instagram innan någon sett hur jag såg ut. Det var skönt.
Och responsen efter det personliga inlägget?
– Bara en massa kärlek.
Har du funderat på att omvandla inredningsintresset till yrke?
– Jag är trygghetsnarkoman och trivs på mitt jobb. Men ja, jag drömmer om att jobba med något mer kreativt.