Leif Carlsson är vice ordförande i Ornitologiska klubben i Eskilstuna. Här är han på ett av sina många besök vid Ekeby våtmark.
Att det är osedvanligt många kajor i Eskilstuna vittnar flera om på sociala medier där paralleller dras till Hitchcocks filmrysare Fåglarna.
– Just nu är antalet kajor som allra flest. Årets ungar är ute och prövar sina vingar och de har ännu inte blivit självständiga, de är angelägna om att inte tappa kontakten med sina föräldrar. Det är därför de tjattrar hela tiden, de vill tala om var de är, säger Leif Carlsson, vice ordförande i Ornitologiska klubben i Eskilstuna.
I likhet med människosläktets ungdomar är också kajornas motsvarighet en aning skräniga och störiga.
– De leker och de låter mycket. De övar sig på att flyga och tycker det är extra kul när det blåser och där vindarna blir turbulenta invid exempelvis kyrktak.
Dessutom finns just nu föda i överflöd.
Kajan är allätare och har beskrivits som ett födgeni.
– De är allätare. De gynnas av människans kultur, inte av naturen. De äter av våra odlingar såsom säd och körsbär men framför allt klarar de sig väldigt bra på det vi människor läcker. Att vi har så många kajor i städerna är helt och hållet vårt fel. Titta bara på hur det ser ut vid Lilla Nyby där det finns hur mycket matrester som helst bland det osorterade avfallet.
I Eskilstuna såväl som i andra städer har en rad försök gjorts under åren för att få stopp på fåglarnas framfart. Bland annat har man testat att via högtalare skrämma bort dem med hjälp av inspelade dödsskrin från kajor.
Kajorna söker sig till städernas träd för att övernatta. Att kontinuerligt störa de när de vill ha lugn och ro skulle kunna vara en metod för att bli kvitt dem.
– Det är rena bondfångeriet. Det man borde göra är att se till att de inte hittar så många ställen att häcka på. Men på våra hustak finns det hur många skrymslen och håligheter som helst. De möjligheterna måste bort och därför borde kunskap om kajor ingå som delmoment på lämplig kurs vid arkitekturhögskolan, säger Leif Carlsson.
Att ropa på kommunjägaren för avskjutning är inte heller något som fungerar.
– Det går inte, de är helt enkelt för många. Om man inte kan minimera antalet häckningsplatser eller strypa tillförseln av mat finns det sannolikt bara ett sätt, men då måste man jobba långsiktigt och kontinuerligt. Det handlar om att störa bort dem. Kajorna kommer ju till våra tätorter för att övernatta. När de har flaxat färdigt, slutat skräna och satt sig i något träd gäller det att se till att de aldrig får lugn och ro. Då väljer de att övernatta någon annanstans, förmodligen i stadens utkanter.