Stora delar av Hugelstaskogen avverkades under torsdagen.
– Jag var här igår och tog drönarbilder, då stod alla träd kvar. Nu är det som att gammelskogen har försvunnit över en natt, säger Michael Lander.
Tillsammans med Leo Gustafsson, Malin Nordgren och Kristina Bäck har han engagerat sig för att stoppa den planerade bergtäkten i området genom att påvisa skogens höga naturvärden. Gruppen har under de senaste veckorna rapporterat in flera rödlistade arter.
Men under torsdagen, när de fått förstärkning av skogsbiologen och sommarprataren Sebastian Kirppu, möttes de av en skogsmaskin. Bland de fällda träden har gruppen räknat till 448 fridlysta och rödlistade knärötter.
– Det är en skyddad art enligt artskyddsförordningen, hittar man en sådan kan man inte hugga ner skogen eller göra en bergtäkt. De har inte tagit hänsyn till de arter som finns i skogen, och det är man tvungen att göra som ett miljöcertifierat skogsbolag. Man ska inte ha konspirationsteorier, men man blir ändå lite fundersam. Det känns som att "här ska vi förstöra", säger Sebastian Kirppu, som bedömer Sveaskogs framfart som ett artskyddsbrott och menar att sådant här händer alldeles för ofta för att kallas misstag.
Skogsbiologen Sebastian Kirppu bedömer Sveaskogs framfart i området som ett artskyddsbrott. Bland de fällda träden har gruppen räknat till 448 fridlysta och rödlistade knärötter.
Efter att gruppen kontaktat Sveaskog tystnade skogsmaskinen. När tidningen anländer står den övergiven – men stor skada är redan skedd, menar Sebastian Kirppu.
– De ovanliga arterna som har krav på sin livsmiljö kommer inte tillbaka när skogen avverkas. Granar kan bli 500 år gamla och ska stå och ligga kvar döda i över 100 år till för att skapa möjligheter för arter att leva i skogen. De äldsta träden här är åtminstone 120 till 130 år.
"Det är som att gammelskogen har försvunnit över en natt", säger Michael Lander.
Babs Struiver, hållbarhetsansvarig på Sveaskog, menar att skövlingen är ett led i en gallring som ska ha varit planerad sedan ett antal år.
– Vi var inte där för att avverka beståndet med knärot i, det var för att anlägga en traktorväg. När vi planerade vägen kände vi inte till att knärot fanns, och kanske var knärot inte lika aktuell då som den är idag.
Varför valde ni att ta vägen genom det gamla beståndet?
– Man gör ju många avvägningar. Vi tänker till exempel på att minska antalet passager på en väg för att minska risken för körskador.
Skogsbiologen Sebastian Kirppu kallar er framfart för ett artskyddsbrott, vad säger du om det?
– Jag kan inte uttala mig om det. Vi gör vårt bästa för att följa de lagar och föreskrifter som finns.
– Tänk om alla människor var lika långa, lika gamla och hade samma kläder. Det är ju mycket roligare när det är en blandning, och jag tror att människor uppskattar mångfalden i gammal skog, säger Sebastian Kirppu. Här med Michael Lander och Malin Nordgren.
Ni hade väl kunnat skicka ut en biolog innan maskinen drog fram?
– Vi följer de arbetssätt som finns. Vi tittar på de arter som finns rapporterade när vi planerar. Enligt certifieringen är det ett godkänt arbetssätt. Men vi får såklart lära oss av det här.
Det låter som att ni är mer måna om att få behålla certifieringen än att skydda skogen?
– Nej, det tycker jag inte att man kan säga.
Har avverkningen någonting med den planerade bergtäkten att göra?
– Nej, det har ingenting med varandra att göra. Vi följer vår planering.
Ni är ett statligt bolag, ni om några ska väl se till att sådant här inte förekommer?
– Vi har såklart ett ansvar och får utvärdera det här och se vad vi behöver förbättra. Vi är tacksamma över att ha fått informationen.
I ett sent inkommet mejl från Sveaskogs pressavdelning dementerar företaget att de tagit ner träd i området där knärot finns, trots att detta finns dokumenterat på både film och bild.