Flydde från kriget och fick jobb i Eskilstuna

Iryna Tolstoguzova flydde från Ukraina när kriget började. Efter bara två månader i Sverige fick hon jobb på rekryteringsföretaget Yobber i Eskilstuna.

Iryna Tolstoguzova flydde från krigets Ukraina och fick jobb på rekryteringsföretaget Yobber i Eskilstuna.

Iryna Tolstoguzova flydde från krigets Ukraina och fick jobb på rekryteringsföretaget Yobber i Eskilstuna.

Foto: Joachim Sorbe

Eskilstuna2022-09-13 14:00

40-åriga Iryna Tolstoguzova jobbar sedan i maj som office coordinator på rekryteringsföretaget Yobber i Eskilstuna. Hon är inneboende hos en kvinna i Västerås som erbjöd sig att ta emot en flykting från Ukraina när kriget bröt ut. 

Iryna berättar att hon var hos en vän i hemstaden Kiev när hon vaknade tidigt på morgonen den 24 februari av att staden bombades. Hon hörde att bostadsområdet där hennes egen lägenhet låg hade träffats. På vägen hem passerade hon brinnande byggnader. När hon kom hem till sin lägenhet var alla fönsterrutor på höghuset krossade av tryckvågorna av explosioner. Hon hämtade snabbt sina viktigaste dokument som pass och tog dessutom med sig vinterskor eftersom det var kallt och snö ute. 

Många människor begav sig till mataffärerna, men fick svårt att handla eftersom inga betalkort fungerade och det inte gick att ta ut kontanter i bankomaterna. Nästa natt tillbringade Iryna hos sin vän i en säkrare del av staden. Nästa dag spreds uppgifter om att ryska infiltratörer tagit sig in i staden. Iryna kände att hon inte hade något annat val än att lämna Kiev som verkade vara på väg att bli ockuperat. 

– Vissa flydde direkt, andra blev som paralyserade och visste inte vad de skulle göra, säger hon. 

Efter bara två dagar hade ryssarna blockerat många av flyktvägarna från Kiev. Iryna hade då begett sig till en gränsstad till Polen, en resa som normalt tar sju timmar, men som nu tog 25 timmar eftersom det uppstod trafikstockning. När bilar fick slut på bensin övergavs de av sina ägare som fortsatte till fots. 

undefined
Bild från Kiev i Ukraina från juni 2022.

Efter att ha väntat två veckor på att kriget skulle ta slut vid gränsen kunde hon konstatera att situationen istället försämrades. Ryssarna började bomba fler mål i landet, bland annat infrastruktur som är viktig för livsmedelsförsörjningen. Antalet flyktingar ökade kraftigt. Ensamstående personer som Iryna uppmanades att söka sig vidare för att lämna plats åt familjer. Hon kom till Polen den 8 mars där hon fick mat, SIM-kort och sovplats. Hon vandrade till fots och kom så småningom till Warszawa. Många flyktingar mådde dåligt. 

– Kvinnor skrek och grät. Många har aldrig varit utomlands. Många hade redan förlorat någon och de var chockade, säger Iryna. 

När antalet flyktingar i Polen ökade kände Iryna att hon behövde fortsätta för att lämna plats åt de som inte ville resa vidare ut i världen. Många som inte kan engelska ville stanna i Polen eftersom det polska språket liknar det ukrainska lite. 

Iryna sökte på webbsajter efter personer i andra länder som ville ta emot flyktingar. De flesta ville bara ta emot familjer. Det fanns även ganska många män som enbart ville ta emot en ensam kvinna, men Iryna brydde sig inte om såna erbjudanden eftersom det kunde vara farligt. Till slut fick hon kontakt med en kvinna i Västerås som erbjöd sig att ta emot en ensamkommande flykting. 

De fick kontakt och pratade på Skype ett par gånger och sedan tog sig äntligen Iryna till Sverige den 21 mars. Flera resebolag erbjöd flyktingar enkelbiljetter från Polen till vilket land som helst i världen. Iryna flög till Göteborg och blev skjutsad till sitt nya hem i Västerås.

I Västerås fick Iryna ett varmt mottagande och hon ville snabbt komma i gång och jobba, lära sig om Sverige och ta till sig den svenska kulturen. Till Iryna, och andra ukrainares hjälp, finns det stödgrupper runt om i landet där volontärer mobiliserar hjälpprogram som till exempel myndighetskontakt och ansökningar, stödgrupper för samtal och platser där man kan hämta kläder och skor. 

– Det är helt fantastiskt vilken oerhörd hjälp jag och mina landsmän får här i Sverige. Människor öppnar sina hem, ger av sin tid och kunskap. Med alla stödgrupper som finns är det snudd på omöjligt att inte integreras snabbt! 

undefined
Iryna Tolstoguzova flydde från krigets Ukraina och fick jobb på rekryteringsföretaget Yobber i Eskilstuna.

När Iryna hade fått sina papper i ordning så att hon kunde börja söka jobb, gjorde hon det. 

– Jag var fast beslutsam om att inte vara till en belastning för den kvinna jag fortfarande bor hos. Jag sa till henne att jag vill försörja mig själv och helt utan prestige, jag kunde tänka mig vilket jobb som helst. Min bakgrund är HR; jag är högutbildad och har gjort karriär i Kiev, men nu kunde jag tänka mig att ta vilket jobb som helst. Hon jag bor hos postade ett inlägg på Linkedin och berättade min story för att se om någon där kanske hade något tips. Det gick en vecka, 25 personer delade detta inlägg och helt plötsligt började erbjudanden strömma in.

Sex intervjuer senare på olika företag fastande Iryna för Yobber. 

– Det är ett ungt och progressivt företag där min kompetens kommer väl till användning och samtidigt ser jag goda utvecklingsmöjligheter för min karriär. Jag vill fokusera på rekryteringsprocessen och det kan jag verkligen göra här! Yobber har fått mig att känna mig välkommen, säger Iryna. 

Peter Paunovic är vd på Yobber som jobbar mycket med videorekrytering. Han säger att Iryna har en fantastiskt bra kunskap och erfarenhet. 

– Det var bara rätt match. Iryna är helt rätt och också kompetensen. På väldigt kort tid har hon bidragit till at strukturera upp väldigt mycket av våra arbetsflöden.

– Det är det som krävs när vi ska gå från ett fåmansföretag och kanske dubbla antalet anställda nästa år.

undefined
Peter Paunovic är vd på Yobber som jobbar mycket med videorekrytering.

Iryna säger att hon älskar sitt jobb och vill integreras i det svenska samhället. 

– Jag känner ingen som helst stress eller ångest över det. Livet blev så här. Jag fokuserade på utbildning och karriär i Kiev före att bilda familj och därför är det lättare nu att börja mitt liv här. 

– Visst, svenska språket är ett hinder men jag studerar i snabb takt. Ge mig två månader, så ska jag nog ha rett ut det!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!