Att vistas i naturen och upptäcka länet till fots är meditativt för Kai Koskela som endast har 15 etapper kvar av Sörmlandsleden. "Jag är inte så mycket för den kuperade vandringen utan gillar det enkla med stora skiften i miljön. Det gör något med själen."
Den 1 januari är det dags. Då byter Kai Koskela riktning när han beger sig från hemmet i Nykvarn – rådmannen och enhetschefen vid Södertälje tingsrätt blir ny chefsrådman i Eskilstuna. När tidningen träffar honom är det dock en tidig morgon på Hedenlunda slott i Flen.
– Vi ska jobba med torr verksamhetsplanering. I november träffar jag tjugotalet anställda i Eskilstuna och hoppas att de märker att man är lite halvhygglig som chef ändå. Att vara snäll är en underskattad mänsklig egenskap. Jag har varit fotbollstränare i femton år och jobbar ungefär likadant med det gänget.
Han känner starkt för regionen och ser fram emot att göra skillnad i sitt närområde.
– Det händer mycket i Eskilstuna nu, bland annat i Årby. Utmaningarna framför oss är stora men jag räds inte det ett dugg. Jag har levt med insyn i den tunga organiserade kriminaliteten hela mitt yrkesmässiga liv och tvekar inte en sekund att ta mig an det – det kan jag säga.
Han ser framför sig att arbetsbelastningen kommer att öka – och det ingår i jobbet.
– Man får kavla upp ärmarna. Jag tror att många känner sig otrygga i dag och där är det viktigt att vi står upp som rättsstat.
Kai Koskela är född och uppvuxen i Södertälje och har jobbat såväl där som i Stockholms södra förorter, både som åklagare och domare. För knappa tjugo år sedan gick flyttlasset till Nykvarn och som inbiten sörmlänning utforskar han gärna länet till fots.
– Egentligen är jag rätt privat av mig men jag har ett obskyrt vandringskonto om Sörmlandsleden.
Faktum är att han varit intresserad av leden ända sedan gymnasieåldern. Men det stannade länge vid att bara prata om den och göra research.
– Egentligen hade jag gjort allt – utom att gå den. Under pandemin, när jag kollade på nätet sa min dotter: "Varför går du inte?' Sagt och gjort, lördagen därpå stod jag på första etappen.
På Instagramkontot @vandramedkai betygsätts Sörmlandsledens olika etapper. "Det är en väldigt subjektiv och enkel brukshandvisning som ska vara lite knastertorr."
Han blev biten och numera har nästintill hela Sörmlandsleden avverkats tillsammans med en vandringskompis.
– Vi har bara 15 etapper kvar. I år har jag haft ont i ett knä så jag har inte gått så mycket. Men förhoppningsvis går vi klart nästa år.
Betygsättningen är en självklar den av inläggen på Instagramkontot @vandramedkai.
– Det är en väldigt subjektiv och enkel brukshandvisning som ska vara lite knastertorr.
Knastertorr? Jag tycker inläggen är skönt humoristiska också – du bjussar på "pingislunga efter en kilometer", "mjölksyra och svett i ögonen" och "tungt att bära på extra midjeväskan efter grillsäsongen"!
– Jaha, tack. Det är inte riktigt tanken, det är lite av en dagbok utan att bli personlig. Jag älskar att skriva men är inte intresserad av sociala medier över huvud taget och jagar inte följare. Tittar man på sociala medier ser det ut som att folk åker utomlands i parti och minut. Så är det ju inte, det är en bild som jag tror är osund för våra unga att matas med.
Tillbaka till betygsättningen – har det blivit full pott någon gång?
– Ja, etapp 17 som är 6 kilometer mellan Harsjöhult och Finnsjön. Det var en helhetsupplevelse i mitten av juli där jag snurrade runt insjöarna i t-shirt och grönskan var som vackrast, brisen var svag och livet var tio av tio. När livet ler mot dig vet du att det är en bra etapp.
Han ser vandringen först och främst som en meditativ upplevelse.
– När man jobbar i en tuff miljö behöver man koppla bort och gå in i sig själv. På leden är jag fri från distraktioner, det är bara jag som sätter ena foten efter den andra och tar del av naturupplevelsen.
På leden finns utrymme för reflektion och det är där han fattar alla sina stora beslut.
– Beslutet att söka tjänsten i Eskilstuna togs på Sörmlandsleden. Jag fick inte tjänsten första gången men sen sökte jag igen. Motgångar är bara bra och när det är min tid är det min tid. Vi är två chefsrådmän, en lagman och ett antal domare.
Han beskriver rättegångssalen som att sitta på första parkett på livets teater.
– Jag har träffat alla, you name it – från Hinsehäxan till Gryningspyromanen. Man blir ödmjuk inför tillvaron och förstår att livet inte alltid är lätt. Alla människor har sina förtjänster och tillkortakommanden. Ondska i sin renaste form ser man oerhört sällan. Jag tittar på vad människor har gjort, inte på vilka de är. Och vi jobbar med det här för att vi vill göra skillnad, i alla fall jag.