– Det var förlossningsdepression och Karin märkte det på en gång, jag mådde jättedåligt, säger Johanna Dahlman, mamma till Nelia och Elina.
Med första dottern gick Johanna Dahlman till Torshälla BVC där hon träffade sköterskan Karin Gustafsson. Familjen har flyttat och tillhör egentligen Ekeby nu men Johanna valde att gå tillbaka med även andra barnet.
– Jag visste inte ens att BVC fanns och från första samtalet fick jag hjälp. Det har varit dels för måendet men även allt från matvanor till utslag och trots. Jag ringer hellre dit än till Vårdguiden, Karin har tagit emot oss även om vi inte haft en inbokad tid, säger Johanna Dahlman.
I hemmet i Folkesta är det fullt hus, Nelia springer runt och Elina, snart två månader, sitter lugnt i mammas knä.
Johanna Dahlman vet många som inte har en bra relation med sin BVC och tror att det handlar om vem man får. Själv har hon haft flera BVC-sköterskor där hon inte känt samma stöd.
– På Torshälla har jag aldrig känt mig dömd och bara blivit pushad. När jag var deprimerad fick jag gå på extrasamtal och sedan gick det över. Det betydde mycket att hon fanns där. Karin har även stöttat mig med flaskan då jag inte har ammat, hon stöttade mer än BB, tillägger Johanna Dahlman.
I Sörmlands barnhälsovårdsprogram ingår hembesök senast 2 veckor efter barnets födsel, med dottern Nelia kom Karin Gustafsson på besök redan dagen efter familjen kom hem. Vid andra barnet kändes det dock inte nödvändigt.
– Den här gången har det inte alls varit lika svårt, nu kan jag ju det här, som i sömnen, säger Johanna Dahlman och ler.