Fredag 16 oktober 2015. Sjuksköterskor kommer inrusande i Marika Petterssons rum på Mälarsjukhuset. Hon ska opereras. Nu. Hon vet inte varför. Hon vet bara att hon gjorde en rutinmässig bukoperation för några dagar sedan, att hennes mage är svullen och att hon har fruktansvärt ont.
Först när hon vaknar upp efter operationen får hon veta att läkaren glömt bort att ta ut en operationsduk ur hennes mage efter hennes första operation. Att duken fastnade i ändtarmen och orsakade en inflammation i tarmen och hela magen får hon veta flera veckor senare när hon läser sin journal.
22 september 2016. Telefonen ringer hos Marika Pettersson. Det är hennes läkare som råder henne att ringa en ambulans och lägga in sig på sjukhuset för sina kroniska ryggproblem som förvärrats senaste tiden.
– Jag vill inte. Jag törs inte. Jag vågar inte ligga inne på sjukhuset, säger hon till läkaren mellan snyftningarna.
Marika Petterssons liv är kantat av sjukdom, smärta och sjukhusbesök. Bukoperationen hon gjorde för snart ett år sedan var en rutinoperation som skulle underlätta hennes problem med oregelbundna blödningar och smärta i mage och underliv. I stället grusades hennes förtroende för sjukvården sönder och nu ligger hon hellre hemma och har ont än åker och får vård.
– Jag mår jättedåligt psykiskt och har sådan läkarskräck. Det har jag aldrig haft innan. Jag är dålig nu men tar mina läkarbesök via telefon för jag vill inte åka upp dit.
Hon har sedan flera år tillbaka kronisk smärta i ryggen och äter flera starka mediciner. Hon skulle kunna operera in en elektronisk dosa i magen som skulle verka som smärtlindring. Då skulle hon kunna skära ned på många av medicinerna och slippa dess biverkningar. En sådan operation var också inplanerad, berättar hon.
– Men jag vågar jag inte göra den. Aldrig i hela livet. Efter det här vill jag inte att någon går in i min kropp. Jag äter tung smärtlindring i stället, säger Marika Pettersson.
Hon berättar att hennes ångest förvärrats efter operationen i oktober förra året. Hon kan fortfarande vakna i panik och drömma att hon ligger på sjukhuset med sin uppsvällda mage och har ont och inte vet vad som pågår.
– Det var som att jag var gravid i nionde månaden och det var stora vattenblåsor på hela magen och en rodnad som spred sig, säger Marika Pettersson.
Det är inte bara händelsen i oktober som oroar henne. Hon har flera gånger blivit inlagd på sjukhuset och fått ligga i korridorer och på toaletter i väntan på en plats, berättar hon. Hon vägrade ligga kvar på toaletten och åkte hem i stället.
– Man är som en siffra eller en prick på ett papper. Det finns inget människovärde. Det handlar bara om pengar, inte om människan, säger Marika Pettersson.
Ivo har granskat båda ärendena och kommit fram till att sjukhuset brustit på flera punkter under operationen, vilket tidningen berättade den 13 september. De kritiserar noggrannheten och rutinerna kring räkningen av dukarna och att ingen röntgen övervägdes, trots en osäkerhet kring att en duk kunde finnas kvar i Marika Petterssons buk. De riktar även kritik mot att ingen i personalen berättade för deras patient varför hon skulle opereras en andra gång förrän efter operationen.
Angående sjukhusets åtgärder och utredning anser Ivo att Mälarsjukhuset har vidtagit de åtgärder som krävs för att hindra att något liknande skulle hända igen.
– Det är djupt tragiskt när det händer att en patient kommer till skada och får lida och det är ytterst beklagligt, säger chefsläkare Peter Augustinsson som anmälde händelsen enligt lex Maria.
Han kan inte uttala sig om det enskilda fallet, då han inte varit inblandad i vården av Marika Pettersson.
– Sedan är det upp till oss att göra vad vi kan för att det inte ska hända igen och att lära av det, säger Peter Augustinsson.
Marika Pettersson fick också ett skadestånd utbetalat – på 4500 kronor. Av dem betalade hon en självrisk på 2500 kronor.