Janne ringde till kommunen, som hävdade att uppdraget inte är deras. Han hänvisades till landstinget som hänvisade tillbaka till kommunen.
Ett tredje försök med Eskilstuna kommun slutade med att han fick rådet att vända sig till den psykiatriska vården. Men här tyckte man nog att det mer verkade vara ett ärende för socialtjänsten.
Janne har tålmodigt ringt vidare, övertygad om att lyfter han bara på varje sten så måste något hända.
— Det här måste ju gå att lösa, har jag tänkt. Och faktum är att efter 30-40 samtal så har det verkligen börjat hända saker.
Slutligen kom klart besked. I Eskilstuna är det landstinget som har ansvaret.
Nu har Janne skjutsat sin unga kollega till terapi på beroendecenter, och kamraten har yttrat att det verkar positivt.
Den unge arbetskamraten har kommit så långt i sjukdomsinsikten att har undertecknat pappren som gör att alla hans sjukpengar går direkt till hans mammas konto. Han är medveten om att han inte ska eller kan handskas med pengar.
— Han har fått några återfall, men nu har han kommit så långt att han talar om att han vill ta upp vinterfisket igen, säger Markku. Om bara isarna kan lägga sig så sticker vi nog ut snart nog.
Fotnot: Janne Andersson heter egentligen något annat