Det var vid 18-tiden på onsdagen som Jannis Wiklund och hans fru lämnade lägenheten vid Tunafors för att ge sig ut på en kvällspromenad. När de korsade Stålforsbron såg de hur två små gestalter rörde sig i mörkret intill bron.
– Jag trodde först att de gick vid strandkanten, men så upptäckte jag att, vad fan, de är ju långt ut på isen, säger Jannis Wiklund.
– Precis då stannade en Volkswagen transport med en man som precis som jag upptäckt de här killarna och ropar åt mig att säga åt dem. Jag vill nämna honom för att jag tycker att det är positivt att även andra reagerade.
Jannis Wiklund ropade åt pojkarna, elva och tretton år gamla, som han uppskattar befann sig ett tiotal meter ut, nära kanten där isen övergick till öppet vatten. De hörsammade hans uppmaning och kom in till kanten.
– "Vi kan gå där", sa de, men jag tror inte att de förstod riktigt. Man får ju ingen föraning, man bara trampar rakt igenom, och då hade det varit kört. Det strömmar där ute, och de hade vinterkläder, så de hade blivit tunga och sjunkit direkt. De hade åkt under isen och fastnat nere vid dammluckorna.
– De var jätteartiga, pojkarna. De kanske inte sa så mycket, det var mest jag som pratade, men de förstod nog att det där inte var så bra. Jag var absolut inte arg på dem, utan sa att det här gör jag för er skull, och lite för min – jag måste ju rädda er. De hade inga reflexer, så jag erbjöd mig mina, men de tackade artigt nej.
Som gammal sportdykare har Jannis Wiklund själv upplevt hur det är att gå genom isen, om än i ett mer kontrollerat sammanhang.
– Det var på 70-talet när vi hade å-simningen från Skjulsta till Vilsta i april varje år. Ett år fick vi gå halva vägen på isen – och trampade igenom. Då var vi förberedda och hade dräkter på oss och knivar så att vi kunde ta oss upp, men det var en speciell känsla.
Han hoppas att exemplet ska få fler föräldrar att prata med sina barn om riskerna med att ge sig ut på isen när man inte vet hur tjock den är.
– Det var deras lycka att vi kom. Jag tycker att man ska ta upp med sina barn att det här kan vara jättefarligt. Jag är själv förälder, och de gör ju inte alltid som man tror. Vi har väl alla testat att gå på isen – men inte så där långt ut. Den här gången slutade det bra i alla fall, och jag tror och hoppas att pojkarna fick sig en tankeställare.