Djurs beteende förändras snabbt i fångenskap. Försvarsmekanismer som är livsnödvändiga i det vilda försvinner efter ett par generationer innanför burarna.
Det kan vara anledningen till att de allra flesta försök att återplantera utrotningshotade arter misslyckas.
– I sin naturliga miljö får djuren bara en chans att reagera på ett rovdjur. Därför är det viktigt att bevara djurens flyktbeteenden om vi ska kunna återplantera dem i det fria.
Doktor i etologi
Jennie Westander, 33, är filosofie doktor i etologi – läran om djurens beteende – och anställd av Parken Zoo sedan i våras.
Hon är ensam i världen om att bedriva forskning på djurs beteende i fångenskap, och den enda anställda forskaren på en djurpark i Sverige.
Vårt samtal kryddas med jämna mellanrum av höga fågelkvitter i bakgrunden.
Men ljudet verkar inte bekomma Jennie Westander.
– Jag har alltid gillat djur, alltid gillat att vara ute. Men man utbildar sig inte till biolog för att bli rik.
2007 lade hon fram sin doktorsavhandling vid Linköpings universitet, en studie om hur röda djungelhöns beteende påverkas av fångenskap.
Hönsen tappade rädslan
I en stad i norra Indien undersökte hon under fyra månader höns från olika djurparker i världen, för att ta reda på exakt hur länge det tar att avla bort den naturliga rädslan för rovdjur.
Jennie kom fram till flera slutsatser. Det viktigaste; att det tar fyra generationer att förändra djungelhönsens flyktbeteende.
Hon upptäckte att hönsen snabbt tappade rädslan för det föremål hon svepte över burarna.
– Jag attackerade dem med en pet-flaska med vingar som jag själv byggt, skrattar Jennie.
Drömjobb på Parken Zoo
Sedan februari förra året bedriver hon sin forskning på Parken Zoo. Hit rekryterades hon av djurparkchefen Helena Olsson.
– Det är få förunnat att jobba med något som de tycker om så mycket. För mig är det ett drömjobb.
En stor del av dagen tillbringar hon på kontoret, och mycket tid går åt till att söka forskningspengar för olika projekt.
Men Parken Zoos dåliga ekonomi har blivit en besk realitet i hennes vardag. Fjolåret innebar ett underskott på 39 miljoner kronor.
– Visst är det lite oroligt, ekonomin påverkar ju oss alla. Den senaste tiden har jag blivit medveten om hur mycket parken engagerar Eskilstunaborna.
”En stor utmaning”
Målet är att forskningen på Parken Zoo ska bli publik, utan att göra djuren alltför människotillvända.
– Det är en stor utmaning, att bevara djurens ursprungliga beteenden och samtidigt göra det intressant för besökarna att gå i parken.
I mars förra året anlände 13 dödskalleapor – ”herr Nilsson-apor” – som varit i fokus för beteendevetenskapliga studier det senaste året.
I somras fick barnen på Parken Zoo hjälpa till med observationerna.
– En liten kille blev väldigt entusiastisk och kom fram till mig sen och berättade att han ville blir forskare.
Till sin hjälp har Jennie Westander även biologstudenter, vissa som praktiserar och andra som gör sina examensarbeten i djurparken.
Tillsammans funderar de på hur djuren ska få en så stimulerande miljö som möjligt.
Gömmer apornas mat
– Djuren behöver utmanas. I det vilda serveras inte maten på samma plats varje dag. I-stället har vi börjat gömma apornas mat på lite olika ställen så att de får tänka till.
En annan måttstock för Jennie Westander är att djurparkerna måste tänka om beträffande avel.
Traditionellt har man avlat på de mest publiktillvända och orädda individerna, i-stället för de tuffaste eller räddaste. De svagaste individerna tillåts dö.
– Fast det gäller kanske inte arter där det finns väldigt få exemplar. Då jobbar vi med att klara alla individer.
Djurintresset har Jennie med sig hemifrån. Hon växte upp i Moheda utanför Växjö, med hästar, får, hundar och katter omkring sig.
– Moheda utnämndes till Sveriges håla för några år sedan. Den uppfyllde alla kriterier, skrattar Jennie.
”Man kan bara man vill”
Även det akademiska intresset föddes tidigt. Hennes mamma är lingvist och forskar på barns språkinlärning.
– Mamma studerar människors beteende, och jag djurens. Hon visade mig att man kan bara man vill, och att det inte bara är män med full markservice hemma som kan komma någonstans.
Men sedan en tid tillbaka är det varken vildhöns eller apor som får störst uppmärksamhet i Jennies Westanders liv. När vi träffar henne en kall vinterdag på Parken Zoo är hon höggravid.
– Jag flyttade hit till Eskilstuna i februari förra året, och visste i princip inget om stan. Under det här året har jag fått mitt drömjobb och träffat min nuvarande sambo Micke.
– Allt har blivit väldigt annorlunda.
13 nyfikna apor
Det är med tunga steg hon visar runt i djurparken, som är täckt av ett jämnt snötäcke.
En stark lukt slår emot oss när Jennie öppnar dörrarna till apornas tillhåll. 13 nyfikna herr Nilsson-apor, samtliga hanar, skuttar fram och kikar på oss genom glaset.
Honorna håller djurparkerna hårt på.
– Det är precis som bland oss människor, det föds mer pojkar i djurvärlden.
Bara ett par dagar senare når vi Jennie Westander på telefon. Hon befinner sig på BB i Eskilstuna och låter oss veta att hon fött en flicka, en liten Linnea.