Hösten 2010 omhändertogs en sörmländsk man enligt lagen om vård av missbrukare, LVM. Han fördes till Mälarsjukhusets psykiatriska klinik för bedömning och eventuell slutenvård, i väntan på placering på ett behandlingshem. Läkaren ansåg att mannen kunde flyttas över till LVM-hemmet varpå polisen ombads att föra honom dit. Några timmar efter att mannen träffat läkaren blev han dock arg och krävde att bli utskriven.
Enligt läkaren var situationen mycket hotfull och det fanns en överhängande risk att såväl personal som medpatienter skulle utsättas för våld. Därtill ansåg sig läkaren vare sig ha stöd i lagen att hålla patienten kvar eller skyldighet att göra det. Polisen och det aktuella LVM-hemmet informerades och mannen släpptes.
Beslutet kritiseras nu av Justitieombudsmannen.
JO anser att kliniken skulle ha begärt omedelbar handräckning av polisen och tvingat mannen kvar, med visst våld om så krävts. JO skriver i beslutet att kliniken haft utrymme att agera mer resolut inom de ramar som nödvärns- och nödbestämmelserna medger.
Från LVM-hemmets sida begärdes polishandräckning och följande dag kunde mannen föras till behandlingshemmet.