"Jag kom gående där över parkeringen när jag såg en skärrad tjej med sin bebis", säger Joacim Wilhelmsson.
Onsdagen den 27 april var Alexandra Akrawi på Stora Coop och handlade med sitt minsta barn Matheuz. Sonen satt i vagnen och lekte med ett tomt paket våtservetter.
– Ibland låter jag honom leka med ett tomt paket våtservetter, det prasslar och brukar hålla honom sysselsatt en stund. Just den dagen hade jag ingen annan leksak med mig, säger hon.
På väg ut från butiken märker hon hur hennes bebis Matheuz har vitt slem i munnen och verkar ha satt något i halsen.
– Jag skrek rakt ut: han har satt i halsen! Jag tog upp honom ur bärstolen och försökte få ut det han fått i munnen men det gick inte. Jag var jätteupprörd, säger Alexandra.
Joacim Wilhelmsson, som precis parkerat sin bil, var på väg mot affären när han såg Alexandra som försökte få ut något ur sitt barns mun.
– Hon skrek: han andas inte, han andas inte och såg skärrad ut, säger Joacim, som gick mot Alexandra för att se vad som hade hänt.
– Det kom fram en kille och frågade "behöver du hjälp?", sen vet jag inte vad som hände exakt men han tog Matheuz ur min famn och började banka på hans rygg, säger Alexandra.
Allt gick väldigt fort och Joacim berättar att han och Alexandra på något sätt hjälptes åt att få ut det som Matheuz satt i halsen.
– Jag bankade mellan skulderbladen på bebisen och jag tror Alexandra höll i honom. Sen när vi vände på honom andades han igen. Jag har själv ett litet barn och har kollat på videos och läst hur man ska göra om ett barn sätter i halsen, säger Joacim.
Efteråt satt Alexandra med Matheuz på marken på parkeringen och grät. Joacim stannade kvar en stund och tröstade henne innan han gick in och handlade. Det kommer inte Alexandra ihåg, utan minns bara att hon fick tillbaka sin son.
– Livet bara fladdrade för mina ögon när det här hände. Man hinner inte ens tillkalla ambulans för det går så fort om ett litet barn sätter i halsen. Som förälder måste man veta själv hur man ska göra, säger Alexandra.
Joacim Wilhelmsson är glad att allt gick bra med bebisen Matheuz. "Jag hoppas att någon skulle göra samma sak för mig", säger han.
Barnen äter oftast banan och om de får någon hård frukt som äpple eller päron är hon ytterst noga med att skära frukten i småbitar, berättar hon.
– Det är min största skräck att något av mina barn ska sätta i halsen på det här sättet.
Efter en efterlysning på Facebook fick hon och Joacim kontakt med varandra.
– Jag är jättetacksam att hon visade sin uppskattning, jag fick också ett blombud från henne. Jag blev förvånad. Det kändes inte som en stor grej för mig, säger han.
Är du en person som alltid är handlingskraftig i sådana här situationer?
– Jag vet inte, det kanske jag är, men jag kunde relatera till det hon upplevde. Jag har själv ett litet barn och hade uppskattat om någon hade hjälpt mig på samma sätt. Man vet inte hur man reagerar i en sådan situation, säger Joacim.
Efter händelsen fortsatte han sina bestyr och köpte kattmat på Arken Zoo. Joacim reflekterade inte så mycket då, berättar han, men när stod i kassan kom tankarna.
– Man undrar vad som hänt om det inte gått vägen. Barn stoppar allt möjligt i munnen och det går så snabbt, säger han.
När tidningen träffar Matheuz är han pigg och nyfiken på fotografens kamera, det märks inga spår av den dramatiska händelsen.
– Jag är så tacksam att Joacim hjälpte mig och inte stod passiv som många gör i dag, säger Alexandra.