Vinterns hastiga intåg har satt Eskilstunas däckverkstäder i intensivt arbete. För att få sommardäcken bytta mot vintersulor kan man få tvingas köa – länge. Det kan lärarstudenten Josefin Mårdh från Eskilstuna skriva under på.
Klockan 12.45 på måndagen greppade hon en nummerlapp vid däckfirman där hon förvarade sina vinterdäck.
– Vi hade firman som däckhotell, de tog hand om våra däck och det ingår i priset att få däcken bytta, säger Josefin Mårdh.
På däckfirmans tavla stod det 64, den skulle räkna upp till 100 för att sedan börja om på noll. På Josefin Mårdhs lapp stod det 11.
– Jag tänkte att det här måste gå, de (däckfirman) har säkert tänkt igenom det här, säger Josefin Mårdh som hade en dag fri från föreläsningar och hade på så vis tid till däckbyte.
Föga anade hon då att hon hade en lång, kylig och fruktlös väntan framför sig.
– Många som stod där åkte och gjorde andra saker som att handla på Folkesta eller ÖB. Men varje gång jag tänkte åka så pinnade det på med några nummer så jag vågade inte. Jag ville inte förlora min plats.
Tiden gick och snön föll över den lilla blåa Skodan där Josefin Mårdh satt och försökte få tiden att gå. Men hur mycket kan man egentligen hinna med under en däckbytesväntan kanske ni undrar? Ganska mycket om man har 46 nummer framför sig visar det sig.
– Jag tittade en del på Netflix och YouTube, det är tur att jag har laddare i bilen. Och så betade jag av alla samtal med nära och kära.
Även om Scorpion kan vara en bra serie och Last Week Tonight med John Oliver absolut kan vara en underhållande talkshow så kan varken det eller alla världens värmande telefonsamtal göra vistelsen i en snötäckt bil speciellt gemytlig på lång sikt.
Efter en dryg timme började kylan ta ut sin rätt, en timme senare kom hungern och när klockan slog 16 hade Josefin Mårdh hunnit drabbats av påtaglig hemlängtan.
– Det var lite jobbigt när jag började tappa känseln i fötterna och blev jäkligt hungrig.
Då och då startade Josefin Mårdh bilen för att skymta däckfirmans nummerskylt, vid två tillfällen (klockan 14 och 16) gick hon in för att undersöka hennes chanser att över huvud taget hinna bli servad innan firman stängde klockan 18.
– Första gången sa de att de skulle hinna med mig, andra gången sa de att de inte visste. Det var totalt kaos.
När klockan var 17.50 gav hälften av de som köade upp. Kvar var en liten blå Skoda och en handfull andra bilar med tappra förare. Nummer 10 rullade in i verkstaden, Josefin Mårdh var på tur. Då stänger däckfirman för dagen.
– Det händer ju inte. Jag förstår om de har hur mycket som helst att göra, men de kunde ju ha fortsatt tills kön tog slut.
Josefin Mårdh fick skotta av bilen och åka hem med bortdomnade fötter, skrikande mage och odubbade däck. När hon kom hem tog hon ett långt bad och beställde en pizza.
Hur smakade den?
– Det var den godaste pizza jag någonsin har ätit.
Hon skrev även en målande statusuppdatering på Facebook om sin väntan – det blev hennes vinterdäcksräddning.
– Jag fick däcken bytta i morse (tisdag). En god vän som jobbar på en annan däckverkstad såg min status och sa till mig att komma så han kunde hjälpa mig.
Slutet gott allting gott således. Däcken är bytta och Josefin Mårdh har lärt sig hur man bäst slår ihjäl fem timmar och en kvart i en igensnöad bil.
– Man får ta det för vad det är, det finns värre saker och jag fick ju en bra historia ut av det här. Det är bara att skratta åt det.
Hon tillägger dock:
– Jag gör inte om det nästa år.