Eskilstunabon Lillemor Cederblad är förståndig i coronatider – inte försiktig. "Försiktig, då är man lite feg och det har jag aldrig varit."
– Jag känner en sådan oerhörd lycka varje morgon, då jag öppnar ett paket och inser vilken möda de lagt ner för att göra mig glad hela december månad.
Det säger, eller rättare sagt skriver, Lillemor Cederblad i ett mejl till tidningen. Under det gånga året har självklara kramar från barn och barnbarn fått stå tillbaka till förmån för skärmbaserad kontakt. Eftersom 84-åringens hörsel inte är på topp är det Whatsapp och mejl som gäller.
– Alla är duktiga på att skicka bilder från sina dagliga små äventyr. Jag har också sammanfattat min tillvaro i regelbundet återkommande mejl, samma till alla. Då har de inte behövt oroa sig för mig.
Adventskalendern förgyller tiden fram till jul. I skenet av levande ljus – och inte vilket ljus som helst, utan det datumljus som gömde sig i det första paketet – intar Lillemor Cedergren sin frukost. Därefter är det dags att dyka ner i korgen där barnbarnens egenhändigt inslagna överraskningar väntar.
– Skraplotter har förekommit flera gånger. I går var det vinst, fem kronor! Lördagsgodis, korsordstidning – jag älskar korsord – och en ryggkliare med teleskopfunktion. Hur har jag kunnat klara mig utan en sådan tidigare?
"Farmors egen adventskalender" innehåller trivsamheter som skraplotter, en korsordstidning och en ryggkliare med teleskopfunktion. "Hur har jag kunnat klara mig utan en sådan tidigare?"
Hur har du upplevt året?
– Den 11 mars, dagen före ”lock down”, var jag i Stockholm, såg Vårsalongen på Liljevalchs, åt lunch på Djurgården, kunde följa Guldbrons ankomst till Slussen och hade det allmänt trevligt. Dagen efter skulle jag haft min högläsningsträff på ett av stadens äldreboenden men fick meddelande att besöksförbud rådde. Efter det har inga inplanerade aktiviteter kunnat genomföras. Konstigt nog går tiden fort ändå.
När tidningen föreslår en utomhusträff råkar den sammanfalla med den dagliga stunden framför teven. Gymnastikpasset med Sofia Åhman, eller "alla pensionärers älskling", som Lillemor Cederblad benämner henne ruckas inte på i första taget.
– Det är viktigt att följa rutiner, vara noga med måltiderna och vad man äter, inte slarva med motionen och hålla regelbunden kontakt med vänner och bekanta.
Dagliga promenader står också på schemat. Oftast utan sällskap, dock genomfördes en kortare sväng med ena sonen och sonhustrun nyligen. Då fick hon en julklapp i förskott.
– Ett pussel med familjen som motiv, ytterligare en kärleksgåva! Och jag har inte gjort något motsvarande för någon av dem. Det känns inte så bra.
Förutom adventskalendern har barn och barnbarn överraskat med en julklapp i förskott. " Ett pussel med familjen som motiv, ytterligare en kärleksgåva!"
Åter till tillvaron i coronatider – du är ganska försiktig va?
– Jag är förståndig. Försiktig, då är man lite feg och det har jag aldrig varit, säger hon med ett stort leende då vi ses fysiskt för bildtagning.
Utsikten från lägenheten vid Tunafors Fabriker är hisnande, det grådassiga vädret till trots. Däremot är ljudet från ån öronbedövande för vem som helst. På andra sidan huset är det lättare att prata. Och betydligt enklare än på telefon, avståndet till trots.
– Folk får gärna ge katten i att ringa och skriva istället. Ta med det, om det står i tidningen är det ju sant, säger hon med samma underfundiga ton som anas mellan raderna i den tidigare mejlkonversationen.
Vi återgår till den. Och det är inte fy skam när en pensionerad lärare sitter vid tangentbordet. Frågan hur familjen vanligtvis firar jul besvaras med en utförlig redogörelse. Maken Torsten gick bort för två år sedan. Paret fick ett halvt sekel, barn och barnbarn tillsammans. I familjen ingår makens barn från ett tidigare äktenskap.
– Vi använder aldrig ordet styvson. Inte halvsyskon heller, alla är syskon.
Det är hos ett av dem, Kimmen, som de senaste decenniernas jular firats.
– Man kan nog likna våra jular vid stora glada julkalas à la Fanny och Alexander, fast utan konflikter och intriger. Våra fina och starka band håller i alla väder.
Varje morgon tänds datumljuset. Sedan dyker Lillemor Cederblad ner i barnbarnens korg med egenhändigt inslagna paket och låter sig överraskas.
Hur håller du modet uppe i dessa tider?
– Vi människor klarar mycket mer än vi tror. Pandemin gör att vi inte kan umgås som vi brukar och vi längtar efter att få träffa nära och kära, men det är långt ifrån säkert att det går i år, skriver hon och berättar att hon är beredd på en annorlunda jul i alla avseenden.
– Jag vet att jag klarar av en jul utan fysisk kontakt med barn eller barnbarn, om det skulle visa sig bli nödvändigt. De finns ju där ändå. Jag vet och känner att de tänker på mig lika mycket som jag tänker på dem. Kan vi avstå från frestelsen att umgås tätt, hjälper vi till att bekämpa covid-19 och får i stället chansen att snart umgås fritt, hoppas jag.
För stunden håller hon hårt i barnbarnens korg av kärlek.