Så här såg det ut när betongfundamenten gjöts vid Kafjärden.
Sommaren 2015 stod det klart att det Shanghaibaserade företaget Envision Energy via sitt dotterbolag Enwind skulle göra en storsatsning på vindkraft i Kafjärden. Nio stycken 150 meter höga verk skulle fungera som demonstrationsanläggning för företagets europeiska kunder. Förvärvet beskrevs som den största kinesiska vindkraftinvesteringen dittills i Sverige. Byggnationen skulle ske skyndsamt med målet att vara i kommersiell drift i september 2016.
Snart har det gått sex år och några vindkraftssnurror syns ännu inte i det platta jordbrukslandskapet mellan Eskilstuna och Sundbyholm.
Byggnationen av vägar och plattformar som inleddes i oktober 2015 möttes av massiva protester från de kringboende som överklagade kommunens beslut om bygglov. En lång och invecklad juridisk process följde som slutligen avgjordes av Mark- och miljööverdomstolen i september 2019. Genom att något prövningstillstånd inte meddelades fick Enwind klartecken för att uppföra vindkraftsparken. Företaget hade under tiden som det rättsliga spelet pågick fått tillstånd att färdigställa de betongfundament som ska bära upp vindkraftverken.
Sedan domstolens avgörande kom för ett och halvt år sedan har ingenting hänt. I fjol kastade det kinesiska moderbolaget in handduken och bestämde sig för att sälja projektet.
En som är för vindkraft men är skeptisk till planerna just i Kafjärden är Daniel Kulin. Han beskriver sig som lobbyist för vindkraft och är knuten till branschorganisationen Svensk vindenergi som strategisk analytiker. Han har bland annat varit projektledare för ett av världens största vindkraftsprojekt, Markbygden, utanför Piteå.
Daniel Kulin var projektledare för anläggningen i Markbygden utanför Piteå som är Europas största vindkraftspark på land.
Daniel Kulins bedömning av Kafjärdenprojektet är att de ekonomiska förutsättningarna saknas.
– Det kanske går att räkna hem projektet men jag har svårt att se det hända. Efter vad jag hört är inte intresset särskilt stort. Marknadens riskvilja är ganska låg och det går inte att tjäna pengar på så små verk som det handlar om här. Om det här var det sista vindkraftsprojektet i Sverige, ja då kanske det skulle gå att sälja, säger han.
Daniel Kulin är strategisk analytiker på Svensk vindenergi.
Det är den snabba teknikutvecklingen inom vindkraftsindustrin som, enligt Daniel Kulin, gjort Kafjärdenprojektet föråldrat.
– När det projekterades var 150 meter höga verk top of the line. Men dagens teknik har sprungit ifrån de planer man hade här. Det är som om man skulle köpa ett taxibolag där fordonsflottan består av Volvo 240-bilar. Inget ont om den modellen men de vindkraftverk som byggs i dag måste i princip vara minst 200 meter höga. De tillstånd som finns och som medger 150 meter höga verk är inte adekvata för marknaden. Jag är heller inte säker på att de fundament som byggts går att använda för några andra verk än vad som ursprungligen var tänkt.
Vindenergikonsulten Daniel Kulin.
Den satsning som Envision gjort i Kafjärden bedöms ha kostat bolaget cirka 100 miljoner kronor.
– De tog en stor risk och har hittills enbart haft utgifter, inga intäkter. Det kanske är att raljera men Kafjärden är ett exempellöst dåligt skött projekt, säger Daniel Kulin.
Tidningen har utan framgång sökt företrädare för Envision för en kommentar. På Enwind meddelar bolagets delgivningsperson och tillika styrelsesuppleant via SMS att han inte längre har någon inblick i projektet.