En ungdom kallar boendet för lilla familjen Klosterbo, säger Veronica Enqvist och ler.
– Det här känns som ett svek mot de unga. Jag tycker det. För psykisk ohälsa måste få ta mer plats. Depression och ångestproblematik är så pass vanligt i dag, där man ofta fastnar i vårdköer och får skrika sig blå för att få rätt hjälp. Är man då redan långt nere i sitt mående klarar man det inte själv, säger Veronica Enqvist, boendestödjare på stödboendet Klostergatan i centrala Eskilstuna.
Kollegan Martin Franzén nickar instämmande. Vi möts i ett anonymt personalrum bakom boendets kök. Väggen över skrivbordet är prydd med inramade värdeord som ska beskriva verksamheten. Tillit, engagemang, trygga, inkluderande, står det på tavlorna.
Sedan Klostergatans stödboende öppnade 2018 har runt 100 ungdomar och unga vuxna kommit hit och fått stöd med att få ordning på livet. I dag är de boende mellan 21 och 29 år gamla. Många har en bakgrund av psykisk ohälsa, en del med drog- eller alkoholrelaterade problem i bagaget.
Insatserna de erbjuds varierar. Någon behöver hjälp med att ordna upp sin ekonomi, en annan får stöttning i vardagsaktiviteter som tvättning och städning och en tredje behöver puttas på i kontakten med olika myndigheter, som psykiatrin, berättar Martin Franzén.
– Det är till exempel ganska få av våra ungdomar som klarar att söka försörjningsstöd på egen hand, vilket går lite emot bilden som finns av att det är så lätt att få bidrag.
Veronica Enqvist fyller i:
– Många står långt utanför. En del har varken bank-id eller leg när de kommer hit. Det första vi gör är att ställa dem i bostadskö. Sedan brukar vi göra nätverkskartor över ungdomarnas kontakter och då brukar det ofta vara rätt tomt runt dem.
När ungdomarna saknar släktingar och vänner blir boendet en än viktigare del av deras liv.
– En ungdom kallar det här stället för lilla familjen Klosterbo, säger hon och ler.
Många unga är väldigt ensamma när de kommer till boendet på Klostergatan. Den sociala biten är därför en viktig del av arbetet, berättar Veronica Enqvist.
Men nu är dagarna på Klostergatan räknade. På tisdag väntas socialnämnden fatta beslut om att stänga stödboendena Klostergatan och Kvinnobo. Dessutom vill förvaltningen genomföra effektiviseringar på bostadssociala enheten och resursenheten stöd och behandling.
Enligt förslaget ska 31 boendeplatser bort, totalt väntas det generera besparingar på 12,6 miljoner kronor.
Det skulle innebära den största neddragningen på vuxenvård i Eskilstuna sedan missbruksboendena Vilsta-slussen, Motivet och Tegnér bommades igen för drygt ett år sedan. Den gången försvann 60 platser till behövande på ett bräde.
Samma vår vittnade personal på Stadsmissionen om ett ökat tryck på deras verksamheter från personer i behov av stöd och hjälp.
När nu ytterligare platser hotas finns en oro för att köerna ska växa på nytt. Och både Martin Franzén och Veronica Enqvist upplever att efterfrågan på insatser är fortsatt stor.
Det är svårt att se kopplingen när behoven av insatser är så här stora, säger Martin Franzén.
– Känslan är nog att det här beslutet kommer lite fel i tiden, när vi har fullt in i huset, fullt i satellitlägenheterna och tryck in från fler unga som väntar på en plats. Jag tror faktiskt att vi alla blev lite förvånade över beskedet. Det är svårt att se kopplingen när behoven av insatser är så här stora, säger han.
Afutu Ramadan, vuxenutredare på socialförvaltningen, delar boendepersonalens bild. I sitt arbete som beslutsfattare ser hon med oro på nedläggningsplanerna.
– Det som gör så ont är att det kommer bli för få platser kvar. Vi har en stad drabbad av alla möjliga sorters svårigheter när det gäller kriminalitet, psykisk ohälsa och annat. Många familjer saknar förmågan att stödja sina ungdomar och då blir det i stället samhällets ansvar att hjälpa till. Platserna på stödboendena är viktiga för att de unga så småningom ska kunna slussas ut som vuxna i samhället.
Ramadan säger sig se en dubbelhet i att lova förebyggande insatser samtidigt som kommunen gör stora neddragningar.
– Det går inte ihop. Vi kommer fortsätta fatta beslut om insatserna. Men verkställigheten av besluten kommer förlängas. Och om köerna blir längre finns det risker för ännu mer psykisk ohälsa eller att fler halkar in på banor vi samtidigt försöker motverka.
Värdeorden på väggen bildar ett kollage. Här på Klostergatans stödboende har runt 100 unga fått hjälp genom åren.
Ser ni redan idag att det är svårt att hitta platser?
– Ja, vi har till exempel stödboendet Pelaren där det är långa köer in. Nu riskerar vi att fler kan få vänta. Det blir ett stort bakslag för hela socialtjänsten.
Också på stödboendet Kvinnobo – med sina 15 riktade platser till kvinnor – kom beskedet om nedläggning som en chock, trots att personalen varit beredd på någon form av förändring då beläggningen varit låg.
– Vi trodde väl att de skulle göra om verksamheten men inte att de skulle stänga ner oss helt och hållet, säger en anställd som vill vara anonym.
Vilka risker ser du med att ni stänger?
– Ska jag vara ärlig blir jag mörkrädd, för på nyheterna pratar alla om att man ska öka hjälpen till utsatta kvinnor och att man ska satsa mot våld i nära relationer. Sedan går Eskilstuna och gör precis tvärtom och stänger ner det enda boendet för våra kvinnor.
Ändå är förslaget bara en försmak på det omfattande effektiviseringsarbete som väntar. Bakgrunden är kommunens höga kostnader för vuxenvård som sticker ut i relation till andra socioekonomiskt jämförbara städer. För att nå målbilden att likna Helsingborg – kommer det krävas ytterligare besparingar på 19 miljoner varje år fram till och med 2027. Totalt handlar det om effektiviseringar på 70 miljoner.
Elisabeth Kántor, socialchef på Eskilstuna kommun, ser att kommunen har ett stort arbete kvar att göra på området.
– Vår vuxenvård ligger fortsatt väldigt högt i kostnader. Samtidigt behöver vi göra en prioritering och säkerställa resurser till det höga inflödet vi ser på barn- och ungdomssidan, där mer än 20 procent av barnen i åldrarna 12 till 17 år i Eskilstuna i dag har varit i kontakt med socialtjänsten någon eller ett antal gånger.
– Samtidigt har vi fortsatt en ansenlig mängd resurser på vuxensidan. Vi gör oerhört mycket för målgruppen.
Elisabeth Kántor, chef för socialförvaltningen i Eskilstuna kommun
Vad säger du då till dem som känner en oro för att förändringarna ska leda till längre köer?
– Om vi bara skulle fortsätta som tidigare är det klart att det kommer leda till köer. Det förslaget bygger på är att vi ändrar hela vårt arbetssätt för hur vi motiverar och hjälper människor.
Kántor framhåller att beläggningen varit oförsvarbart låg på Kvinnobo och att Klostergatans arbete inte varit utformat på bästa sätt för att möta målgruppens behov. Istället vill hon att socialtjänsten hittar nya vägar. Att erbjuda lägenheter med boendestöd kan vara en sådan.
– Vi har också utökat vårt samarbete med Stadmissionen kring projektet Bostad först. Det tycks vara ett koncept som fungerar väldigt väl i Eskilstuna.
Veronica Enqvist har varit med sedan starten på Klostergatan.
Men på Klostergatans stödboende är ovissheten fortsatt stor kring vad som ska hända nu. Kvällen innan vi hälsar på har de unga fått information om planerna på nedläggning.
– Det landade väl lite olika bra. Det var en rätt dyster stämning ett tag och en rad frågor. Men vi kommer så klart försöka hitta en lösning med boende till alla, säger Martin Franzén.
Har ni några klara besked att ge till de unga?
– Nej, vi har ju berättat att det ska fattas beslut i nämnden den 23 maj, men att det sedan kan dröja ett tag innan boendet helt stänger ner.