Sundbyholmsåsens naturreservat är hårt angripet av granbarkborren. Granar som redan är stressade av torra somrar är extra mottagliga för angrepp.
Sundbyholmsåsen är ett eget litet naturreservat mitt i det större Sundbyholms naturreservat norr om Eskilstuna. Sundbyholmsåsen består av det långsmala området från vägskälet Mälarvägen/vägen mot Sigurdsristningen och Mora, till Sundby kyrka. Att gå och springa slingan som löper högt längs båda sidorna av åsen är populärt och den lockar både närboende och stadsbor till rekreation.
Men den vackra naturen, med inslag av såväl bok och ek som barrskog byter nu snabbt skepnad. Området är, såsom många andra sörmländska skogar, starkt angripet av granbarkborren. Gran efter gran på åsen dör.
Martin Lindqvist är förvaltare av Sundbyholmsåsens naturreservat för länsstyrelsens räkning.
– Som jag hoppas alla sett som vistas i området har vi skyltar uppsatta med information om pågående granbarkborreangrepp och om våra åtgärder. Problemen började redan för ett år sedan och vi var där och avverkade en del träd som riskerade att falla illa, och sedan dess besöker vi naturreservatet med jämna mellanrum och kontrollerar om vi behöver göra ytterligare trädsäkringar.
I naturreservat i allmänhet får döende träd falla av sig själva, om de inte riskerar att göra det över vandringsstigar och vägar. På lilla Sundbyholmsåsen är risken hög.
– Senast var vi där före sommaren och tog ner ett antal granar och vi kommer att fortsätta göra det kontinuerligt för att avverka det som ser mest akut ut. Det räcker ju inte att ha koll på granarna närmast stigen, även träden i flera rader bakom dem är höga nog att kunna falla över vandringsleden.
I Sundbyholmsåsens naturreservat samsas grönskande bokskog med döende granar.
Som en möjlig sista åtgärd om läget blir för allvarligt kan länsstyrelsen välja att spärra av vissa delar av åsen och leda om stigen till säkrare mark, förklarar Martin Lindqvist.
– En inte helt lätt fråga, folk går ju där de alltid gått. Tills dess ligger det på oss att uppmana till försiktighet i området och på besökaren att själv ta ansvar, hålla uppsikt och vara vaksam i skogen. De döende träden blir extra farliga att vistas under i stark blåst och hårt regn. I den kraftiga lutningen på åsen står de inte stadigt.
På länsstyrelsens naturvårdsenhet jobbar också Stefan Silfverblad, kunnig i ämnet granbarkborren. Han konstaterar att vi är inne på femte eller rentav sjätte säsongen med svåra angrepp på granskogarna i södra och sydvästra Sverige, Sörmland inräknat. I år är skadorna insekten tillfogar skogen större än nånsin, stora delar av granskogen i såväl produktionsskog som i skyddade områden riskerar att dö.
Som plockepinn ligger döda granar bland grönskande bokskog och annan växtlighet på åsen.
Och Stefan Silfverblad är kritisk till den svenska skogspolitik han anser bär skulden.
– Det här är resultatet man får när man odlar gran i sådan omfattning man gjort länge. Man använde sig av samma plantodlingar och odlade stora områden av gran i samma ålder. Det gör att vi nu har jättemycket granskog som är 50 år och äldre – något granbarkborren älskar!
– Granbarkborren är en vanlig art i vårt ekosystem, men den massproducerar sig snabbt i lägen där det finns gott om mat. Lägg där till torra somrar de senaste åren och problemen är ett faktum. En kombo av klimatförändringar och skogsbruk som satsat stenhårt på monokulturer såsom granen har gett oss den här situationen.
Granbarkborren är en insekt som angriper granar, vilket leder till att träden dör.
I Eskilstuna kommun finns 21 naturreservat. Tolv av dem förvaltas av länsstyrelsen.