Kvinnan sökte försörjningsstöd i augusti. Men då underlag från pantbanken visade att hon löst in flera lån och fått ut guldsmycken meddelade kommunens handläggare vid enheten för försörjningsstöd att guldet först måste säljas.
Eftersom pantbanker endast tar emot föremål från den rätte ägaren har kommunen gjort bedömningen att guldet måste tillhöra kvinnan. Hon fick därefter två månader på sig (rådrum) att realisera sina tillgångar.
I november sökte hon återigen ekonomiskt bistånd. Ansökan avslogs med motiveringen att hon inte inkommit med något kvitto på försäljningen.
Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Hon hävdar att guldet tillhör hennes syster. Och någon fråga om vem som ägde smyckena fick hon aldrig från pantbanken. Smyckena gav hon till sin syster. Hon har därmed inget guld att sälja och kan därför inte lämna något kvitto på försäljningen.
Förvaltningsrätten anser det som sannolikt att smyckena tillhör den 54-åriga kvinnan och att guldet enkelt skulle kunna säljas för att bidra till hennes försörjning.
Men eftersom kommunen haft tillgång till pantbankens underlag borde det i ett tidigare skede ha gått att göra en bedömning av guldets värde. Kommunen skulle därmed ha kunnat ta ställning till vilken summa som ska ses som en tillgång i normberäkningen av försörjningsstödet. Och eftersom rådrummet på två månader löpt ut återförvisar domstolen fallet till kommunen för en ny bedömning av kvinnans ansökan.