Kvinnan sökte försörjningsstöd i augusti. Men dÄ underlag frÄn pantbanken visade att hon löst in flera lÄn och fÄtt ut guldsmycken meddelade kommunens handlÀggare vid enheten för försörjningsstöd att guldet först mÄste sÀljas.
Eftersom pantbanker endast tar emot föremÄl frÄn den rÀtte Àgaren har kommunen gjort bedömningen att guldet mÄste tillhöra kvinnan. Hon fick dÀrefter tvÄ mÄnader pÄ sig (rÄdrum) att realisera sina tillgÄngar.
I november sökte hon Äterigen ekonomiskt bistÄnd. Ansökan avslogs med motiveringen att hon inte inkommit med nÄgot kvitto pÄ försÀljningen.
Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrÀtten. Hon hÀvdar att guldet tillhör hennes syster. Och nÄgon frÄga om vem som Àgde smyckena fick hon aldrig frÄn pantbanken. Smyckena gav hon till sin syster. Hon har dÀrmed inget guld att sÀlja och kan dÀrför inte lÀmna nÄgot kvitto pÄ försÀljningen.
FörvaltningsrÀtten anser det som sannolikt att smyckena tillhör den 54-Äriga kvinnan och att guldet enkelt skulle kunna sÀljas för att bidra till hennes försörjning.
Men eftersom kommunen haft tillgÄng till pantbankens underlag borde det i ett tidigare skede ha gÄtt att göra en bedömning av guldets vÀrde. Kommunen skulle dÀrmed ha kunnat ta stÀllning till vilken summa som ska ses som en tillgÄng i normberÀkningen av försörjningsstödet. Och eftersom rÄdrummet pÄ tvÄ mÄnader löpt ut Äterförvisar domstolen fallet till kommunen för en ny bedömning av kvinnans ansökan.