Närmare 200 kvinnor i Eskilstuna hade kontakt med kvinnojouren förra året med anledning av att de utsatts för våld i nära relationer.
I november firar kvinnojouren Moa 40 år som en av Sveriges äldsta kvinnojourer. Under större delen av tiden har kommunen varit huvudfinansiär bakom föreningens skyddade boende för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
Beskedet om att kommunens avtal nu inte kommer förlängas efter nyår kom chockartat och som en oönskad 40-årspresent, säger Therese Jacobsson.
– Det blir kanske gravöl i stället, säger hon.
Fram till årsskiftet har kommunen bidragit med runt 1,5 miljoner årligen till föreningens verksamhet med skyddat boende genom ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP). För det har kommunen fått sex platser på boendet och trycket har varit högt. Över 40 kvinnor från Eskilstuna fick en frizon här förra året och hittills i år har 23 kvinnor bott på boendet, både ensamma och tillsammans med barn.
Men nu är det slut med det. Och även övrig verksamhet hotas när pengarna från kommunen försvinner, säger Therese Jacobsson.
– Vi är en ideell förening, så det här har varit vårt grundbidrag för att vi ska kunna ha professionell personal anställd med kunskaper att kunna möta de här kvinnorna och barnen.
Hur många anställda är ni idag?
– Vi är sex stycken.
Hur många har ni råd att vara utan de här pengarna?
– Max en anställd, knappt ens det.
Bakgrunden till att Eskilstuna slutar köpa skyddsplatser hos Moa är att kommunen under 2021 gjort en stor upphandling kring skyddade boenden. Att utöver den också ha ett IOP-avtal med kvinnojouren vid sidan av skulle bryta mot förbudet kring gynnande av enskild aktör.
Utöver skyddsplaceringarna bedriver föreningen flera initiativ med hjälp av frivilliga krafter. Bland annat hjälper två volontärer till med läxläsning ihop med barn i familjer som fått skyddat boende.
Trenden är densamma på flera håll i Sverige. Då allt fler kommuner upphandlar skyddade boendeplatser får kvinnojourerna allt svårare att konkurrera med sin verksamhet.
Förra våren stängde kvinnojouren i Strängnäs sitt skyddade boende och i maj sade kvinnojouren Miranda i Katrineholm upp sina lägenheter, då de inte längre fick placeringar från kommunen.
Utvecklingen oroar Therese Jacobsson.
– Det är oroväckande att civilsamhället inte längre får ta plats i den här frågan. Ofta finns erfarenheten och kompetensen hos kvinnojourerna som arbetat länge med frågorna och som nu riskerar att försvinna i och med upphandlingar där vi diskvalificeras.
Även kvinnojouren Moa lämnade anbud vid upphandlingen av skyddade boenden i Eskilstuna.
– Men kommunen krävde att verksamhetschefen skulle vara socionom eller sjuksköterska. Och det är inte jag. En tid före det hade vi godkänts i en annan upphandling i Enköping där kommunen istället ställde krav på att det skulle finnas en utbildad socionom på boendet.
Och det fanns det i er verksamhet?
– Ja, vi hade en socionom, men eftersom det skulle vara verksamhetsledaren eller chefen, så rök vi.
Enligt Elisabeth Kántor, chef på socialförvaltningen, var det rätt att göra en upphandling av de skyddade boendeplatserna som också öppnade upp för andra aktörer att erbjuda sina tjänster. Samtidigt hoppas hon att kommunen ska hitta andra samarbeten i framtiden med kvinnojouren Moa.
Bilden av att föreningen diskvalificerats delas inte av Elisabeth Kantor, chef på socialförvaltningen i Eskilstuna kommun.
– Samma regler har gällt för alla och det fanns inget som hindrade Moa från att säkerställa kravet på en verksamhetschef som hade rätt kompetens. Jag kan inte svara exakt på hur arbetet gått till när man tagit fram kravspecifikationen på just den här upphandlingen, men det är sådana krav som vi redan ställer på till exempel HVB-hem, så jag antar att det är i linje med det som man formulerade sig så även i den här upphandlingen.
Vad är beskedet till Moa?
– Nu har vi en upphandling där vi har avtal med ett antal olika aktörer. Det visste Moa om redan inför i år då vi gjorde en 1-årig förlängning av avtalet. Däremot har vi bjudit in Moa att komma med idéer på hur de tänker att de kan utveckla sin verksamhet. Vi är intresserade av att ha en fortsatt bra och god samverkan med vår kvinnojour här i Eskilstuna och jag hoppas att vi ska kunna ha en dialog med dem inom kort kring samverkansytor utifrån deras övriga verksamhet.
Men ovissheten tynger Therese Jacobsson.
– Jag tycker det vore förödande för Eskilstunakvinnorna om de inte kommer få tillgång till vårt boende. Vi har ett nytt jättefint boende som uppfyller alla säkerhetskrav hos Socialstyrelsen.
Vad händer framåt?
– Vi hoppas vi kan hitta en lösning så vi kan finnas för våldsutsatta kvinnor och deras barn även framöver. Men utan det här grundbidraget kommer det inte finnas en kvinnojour med skyddat boende i kommunen. Föreningen Moa kommer så klart finnas kvar men det blir på ideell basis och inte alls i samma omfattning.