Redan när Sara Soltani och Amir Ghandchi flydde till Sverige i augusti 2012 trodde de att deras skäl för att stanna skulle vara tillräckliga för ett uppehållstillstånd.
Nu, två år senare, sitter de med ett utvisningshot hängande över sig.
– Jag önskar bara att de låter oss leva, säger Sara.
För enligt Sara och Amir är det en fråga om liv och död.
– Åker vi tillbaka självmant är det självmord. Tvingas vi tillbaka så... ja, då är det mord, säger Amir.
Sara drar en hand genom sitt långa hår som hon inte längre behöver dölja under dubbla lager tyg. Hon tittar med blank blick ut över samtalsrummet i S:t Pauli kyrka i Eskilstuna. Det är här vi träffas, i kyrkan som paret kallar sitt hem och med församlingsmedlemmar som de ser som sin familj.
Det var Amir och Saras kärlek som tvingade dem att fly från Iran. Sara låg i skilsmässa med sin dåvarande man, en process som tar över ett år i Iran, och var därmed tekniskt sett fortfarande gift när hon träffade Amir. Detta ledde till anklagelser om otrohet. Det nyförälskade paret blev tvunget att fly. Amir berättar att straffet för otrohet i Iran är att kvinnan stenas och mannen hängs.
– Eller ja, man har faktiskt ett val, och det är att byta straff med varandra, säger Amir.
Vägen gick via Thailand men Saras exmake hittade dem och de kände sig inte längre trygga. Flykten gick vidare till Sverige.
Enligt paret var de redan i Iran intresserade av kristendomen och när de kom till Sverige började de göra försök att lära sig mer om religionen. De hade kommit till en liten by i Norrland och hade svårt att hitta in i kyrkans gemenskap. När de väl kom i kontakt med en församling och började diskutera dop blev det problem att fullfölja dessa planer eftersom församlingen där inte visste om de kunde döpa personer utan personnummer.
Av sin första advokat fick de rådet att inte ta med sin kristna tro i sin ansökan om uppehållstillstånd.
– Hon tyckte att vi hade tillräckliga skäl ändå, säger Amir.
Nu sitter de med facit i hand, tre avslag senare. Skillnaden är att nu är Sara och Amir döpta och alltså fullvärdiga medlemmar i den kristna gemenskapen.
När paret flyttade till Eskilstuna mötte de den kristendom de läst om i böckerna de lånat på biblioteket. Här stod dörrarna öppna. Dopet skedde i S:t Pauli kyrka.
Att konvertera från islam, något som benämns apostasi, är belagt med dödsstraff i Iran. Med andra ord har Sara och Amir två dödsdomar som väntar på dem om de utvisas – en för de, enligt dem, falska anklagelserna om otrohet och en för att ha konverterat till kristendomen.
I överklagan har paret stöd och vittnesmål från en rad församlingsmedlemmar. En av dessa är Per-Erik Wärme som arbetar som överläkare på Mälarsjukhuset. Han har startat namninsamlingen "Stöd Sara och Amir".
– Vi kommer inte släppa taget och bara ge upp. Jag vill verkligen tro att det kommer att gå igenom, säger Per-Erik Wärme.
Det de har att bevisa är att paret är kristna på riktigt, och inte bara för att få uppehållstillstånd.
För några dagar sedan lämnades parets överklagan in. Nu är det upp till Migrationsdomstolen att avgöra deras ärende.
– Man har en laglig rätt att få sitt ärende prövat. I det här fallet hade det räckt att Migrationsverket hade ringt två samtal till församlingarna i Norrland för att kontrollera. Då hade ärendet varit klart på nolltid, säger Bengt Arvidsson, komminister i S:t Pauli kyrka.