Lindholms gård ligger i Barva.
Martina och Olov Schagerlund driver Lindholms gård som är belägen i Barva. De är leverantörer av kött från sin gård som går under namnet Rekarnekött. För någon månad sedan stod Martina Schagerlund i en lokal matbutik och demonstrerade sina produkter och med alla diskussioner om höjda priser på mat reagerade hon på vad många fortfarande prioriterar.
– Jag stod en heldag och såg vad förbipasserande hade i sina kundvagnar, och jag tycker det är mycket som inte skulle behövas där. Jag var där en torsdag och man handlade säkert inför helgen, men det var mycket läsk, godis och sånt som inte är mat i kundvagnarna, säger Martina Schagerlund.
Hon säger att det faktum att priset på snask, läsk och godsaker har ökat inte verkar påverka gemene man men att svenskt kött och grönsaker gått upp i pris får folk att välja bort dessa varor, eller åtminstone dra ner på dem. Detta är något som sticker i ögonen på lantbrukaren.
Martina Schagerlund fick tillsammans med chauffören i djurtransporten och en anställd arbeta hårt med att sålla ut de två ungtjurarna som skulle skickas iväg för slakt.
– Vi är inte vana vid att behöva prioritera, vi har kunnat köpa vilken mat vi vill, åka på semester och unnat oss restaurangbesök, ja kanske inte alla men många i alla fall. Nu måste vi välja och då ruckar man på maten, det tycker jag är anmärkningsvärt. Varför köper man dålig kvalitet på det som driver våra kroppar?
Martina Schagerlund berättar att hon precis som alla andra har fått ökade utgifter med bland annat ökade priser på bränsle, el och räntor men att hon även har ökade priser på foder och gödning som ökar produktionskostnaden.
Nyfikna ungtjurar som undrar vad som är på gång.
– Nu börjar man få upp priserna i butik till vad de borde vara på mat. All produktion i Sverige är för dyr och mycket flyttar utomlands, i dag importerar vi cirka hälften av allt vad vi äter. Min personal har fem veckor semesterledigt, har drägliga arbetstider och en mycket god arbetsmiljö. Det ser inte likadant ut ute i världen vilket är en anledning till att utländska varor kan vara billigare.
Hon tycker att det under de senaste fem-tio åren pratats alldeles för mycket om kornas påverkan på miljön.
När lugnet lagt sig och djurtransporten lämnat Lindholms gård passar övriga ungtjurar på att äta lite.
– Det är inte ens hälften så många kor i Sverige i dag mot vad det var under 60-talet. Sen har det ökat i andra delar i världen och man väljer att importera därifrån. Sen tänker man att alla i Asien ska ha samma standard som vi har här, det går inte.
Martina Schagerlund tar upp sin telefon och visar veckans reklamblad från en lokal matbutik.
– Jag känner liksom att alla livsmedelsbutiker skickar ut klipp på matpris, det ska vara billigt och lysa klipp i annonserna. Är det enda sättet de kan sälja på, finns det inget annat man kan annonsera? Det måste gå att sälja varor på ett annat sätt. Undrar hur de säljer i Frankrike och Italien där man har en helt annan inställning till mat, där vill man ha kvalité.
Matdags för ungtjurarna.
Hon radar upp problemen som uppstår när allt fler väljer att handla billiga importerade produkter i stället för att köpa svenska och lokalproducerade.
– Det som händer när man köper mer importerat är att vi måste lägga ner våra produktioner i Sverige på sikt. Vi kan inte minska vår produktion hur mycket som helst, till slut går det inte att bära runt.
Schagerlund är själv väldigt kritisk när hon går på restaurang.
– Jag frågar oftast var köttet kommer i från innan jag beställer. Jag vill ha svenskt kött och i Eskilstuna är det inte så många som erbjuder det. Jag äter till exempel bara hamburgare på Max och Jureskog som har svenskt kött rakt igenom.
Martina Schagerlund stänger grinden efter att de två ungtjurarna plockats ut för transport till Närke slakteri.
På Lindholms gård föder de bland annat upp nötkreatur.
– Det tar nästan två år att föda upp ungdjur innan de ska på slakt. Och så ligger de i mammans mage i nio månader innan det. Det är inte dyrt med 170 kronor kilot för nötfärs då.
Hon förklarar att djuren måste tas om hand väl och att det är viktigt att veta köttets ursprung, vilket inte alltid är tydligt i butik.
– Djuren ska ha tillsyn varje dag, man ska se till att de har mat och vatten och veterinären ska hit och titta till dem. Jag äter hellre mat som jag vet har pysslats om än att köpa kött som man inte har en aning om var det kommer ifrån.
Martina Schagerlund tar emot djurtransporten som ska ta två ungtjurar till slakteriet.
Martina Schagerlund berättar att de skickar två till fyra djur i veckan på slakt.
– Vi får cirka 19 000 kronor för ett djur på 350 kilo. Räknar jag lite lätt så blir det 70-80 kronor per kilo kött jag får, det är ben och lite annat som går bort. När jag ser att de säljer nötkött för det priset i affär förstår jag inte hur det går ihop, någon eller några måste gå i förlust för att kunna sälja till de priserna.
Hon anser att allt nötkött som säljs under 100 kronor kilot är en förlustaffär, eller så ligger det något annat i grunden.
Nummer 6823 och 6799 var två av de största ungtjurarna och var de som fick lämna gården med djurtransporten till slakteriet.
– När jag pratade med en handlare häromdagen sa han att vårt kött är dyrt och att det är för stor skillnad mot annat svenskt nötkött. Jag vet vad jag får betalt för mina djur här. Om jag ser att färsen kostar 80 kronor kilot är det någon som går back i kedjan, förmodligen slakterierna. Eller så har de ett stort lager med kött med kort hållbarhet och måste bli av med det.
Martina förklarar att färsk nötfärs ska ätas samma dag den är mald, eller senast dagen efter.
– Vår färs mals och ställs i frysen direkt, den som vi säljer i gårdsbutiken. Det kött som säljs till handlarna styckas och mals där på plats och säljs sedan i butik.
Den 13 maj är det dags för kosläpp på Lindholms gård.
På gården har de raserna charlois och simmental, och även några korsade med angus. Anledningen till att de korsar är för att få stora köttdetaljer, mer fett och för att få mer bra mjölk till kalvarna.
– Kvigor och stutar blir mellan 18 och 26 månader innan de går till slakt. Här inne har vi 20 tjurar, de blir cirka 15-18 månader gamla, nummer 6799 blir alldeles strax hämtad för slakt. Nästa fredag får jag tillbaka köttet och gör färs av en del och detaljerna ska möras i tre till fyra veckor.
På Lindholms gård har de mellan 120 och 150 kalvar och ungdjur.
Fläckiga kor och storögda kalvar står i ladugården och kikar fram på Martina Schagerlund när hon visar runt.
Blir inte djuren som en del av familjen när ni har de så länge?
– Jag har jättesvårt att göra mig av med vissa, man har ju sina favoriter som man inte vill skicka iväg.
"Där är min äldsta ko, 1965. Den är född 2008 och har funnits med sen jag startade mitt företag på gården. Hon är inte döpt, men jag har svårt att göra mig av med henne", säger Martina Schagerlund.
– Där är min äldsta ko, 1965. Den är född 2008 och har funnits med sen jag startade mitt företag på gården. Hon är inte döpt, men jag har svårt att göra mig av med henne.
Hon förklarar att de inte gullar med kalvarna på gården.
– Vi vill inte att de blir så tama. Det är inte kul när de blir stora och vill komma fram och buffa på en, man måste ha lite distans till dem.
Det gäller att ha koll på ungtjurarna, något som Martina Schagerlund verkligen har.