Jättelokan sprider ut sig på båda sidorna av cykel- och gångvägen.
Längs gång- och cykelvägen från marinan i Torshälla växer en blomma som ser ut som den invasiva arten jätteloka, även kallad jättebjörnloka – något som bekymrar Bengt Lindgren.
– De är så giftiga, man kan inte ens ta på dem, säger han.
Jätteloka har giftig växtsaft som i kombination med solljus kan orsaka blåsor och brännskador på huden och växten sprider sig snabbt. Enligt Naturvårdsverket är man som markägare tvungen att ta bort växten om man upptäcker den.
Därför valde Bengt Lindgren att kontakta Eskilstuna kommun redan i höstas när han fick syn på växten.
– Jag berättade att jag såg några vissna växter där. Då var de inte så många men nu är det massor, för de sprider sig.
Efter det har han ringt kommunens kontaktcenter minst tre gånger till – men jättelokan är fortfarande kvar.
– Jag har ringt flera gånger men det händer ingenting.
Bengt Lindgren berättar att han även försökte att ringa polisen när han inte fick något gehör från kommunen.
– Det var inget polisiärt ärende eftersom det inte var något brott egentligen. Men det är ju så att en markägare är skyldig att ta bort dem.
”De sprider sig fort och blir jättehöga, de här är längre än mig”, säger Bengt Lindgren och ställer sig bredvid växten.
Eftersom att det gångstråket är ett populärt gångstråk för att rasta hundar på samt att det finns en förskola i närheten är han orolig för att något barn inom snar framtid kommer att skada sig på växten.
– Risken finns att barnen börjar plocka av dem – då kommer de att få åka upp till lasarettet med brännskador.
Nu hoppas han att kommunen åtgärdar problemet så fort som möjligt innan växten sprider sig ännu mer.
– Om inget görs för att bli av med den här kommer jätteloka finnas hela vägen om bara något år, säger Bengt Lindgren.
Bengt Lindgren har tröttnat på att jättelokan står kvar längs promenadvägen – trots att han påtalat problemet för kommunen vid ett flertal tillfällen.
Charlotte Mörn är chef för park- och miljöenheten på Eskilstuna kommun. Hon berättar att de inte tagit emot någon information om att jätteloka förekommer på platsen, däremot är de medveten om att det finns arter i närheten som kan förväxlas med jätteloka, så som strätta eller kvanne.
– Vi ska för säkerhets skull titta om det ändå är jätteloka som växer på den beskrivna platsen och om det är det bekämpas den mekaniskt. Det som görs är att man kapar pålroten och följer upp med hetvatten, för att utrota fröbanken behöver man följa upp under många år.
På tisdagseftermiddagen meddelar Charlotte Mörn att de nu inventerat platsen och att det inte rör sig om jätteloka – utan förväxlingarten strätta.