"Folk måste få reda på hur vi har det" säger undersköterskan Delvin Doski. Här flankerad av samordnaren Twana Khurshid.
Alla har hört om det. Om arbetsbelastningen, överbeläggningarna och sparkraven inom vården. Men det är sällan någon eller några orkar berätta.
Eskilstuna-Kuriren har besökt ortopediska avdelningen på Mälarsjukhuset där flera av de anställda fått nog.
Det här är deras berättelse och larm inifrån.
– Senaste månaderna har vi varit konstant överbelagda. Vi försöker nå ut och larma om det men det känns inte som att vi blir lyssnade på. Det händer ingenting utan det här är det nya normala nu, säger 32-åriga undersköterskan Delvin Doski.
Vi träffar Delvin och hennes fyra kollegor på Mälarsjukhusets ortopedavdelning en vardag efter lunch. Flera av kollegorna som Delvin pratat med innan om att ställa upp på bild, vill inte längre göra det.
– Det finns en rädsla helt klart, för att man ska få skit. Och sen tror jag att det är många som inte orkar heller. Man är för trött helt enkelt.
På avdelningen finns 24 vårdplatser på vardagarna och 18 på helgerna. Vid endast fem dagar den senaste månaden har det funnits lediga platser, enligt de dokument som Eskilstuna-Kuriren tagit del av.
– Vi har kämpat så hårt för att vi inte ska ha patienter i korridorerna eller i badrummen. Men nu har det också blivit vanligt.
I badrummen?
– Ja. De har sängen mitt emot toaletten och sitter och äter där. Vi har varit väldigt tydliga med att vi inte kan ha det så här, så cheferna vet om det, men de säger bara "gör så", säger hon.
Twana Khursid, 29, som jobbar som samordnare på avdelningen, fyller i.
– Vi blir bara tillsagda att hämta fler sängar från andra avdelningar som vi får ställa i korridorer eller på toaletterna. Det finns ingen patientsäkerhet alls, men det får vi lösa själva, säger hon och fortsätter:
– Man ska inte behöva ligga i en korridor när man kommer till ett sjukhus. Att förbereda patienter inför operation i en korridor, att tvingas byta om där. Eller att få ligga i ett badrum där du ska sova och äta. Det är skrämmande.
Personalen beskriver att måndagar är den värsta dagen. Man vet inte alls hur det ser ut på avdelningen och kommer till jobbet med en klump i magen.
– Man kommer hit och har noll koll, man vet ingenting om patienterna. Det är fruktansvärt, säger Lotta Hurtig, 48, som är sjuksköterska.
Vad säger cheferna?
– Vi har ingen annan förutom avdelningschefen, som vänder sig till klinikchefen och sen händer det ingenting.
29-åriga Josefin Skog jobbar som undersköterska.
– Det känns hela tiden som att vi inte blir hörda. När man berättar för vår närmsta chef att vi inte kan ha det så här, att det är alldeles för tungt och att vi inte mäktar med, så får man bara svaret "vad ska jag göra?". Det kan ju inte vara vår sak att lösa. Vi kan inte ha fler patienter än vi klarar av, det är inte säkert någonstans.
Förutom överbeläggningarna är det inte ovanligt att patienter, som inte får plats hos ortopeden, läggs på andra avdelningar i stället.
– De får ligga på barnavdelningen, på AVA, hos kirurgen eller på gynekologen. Så fort vi får en ledig plats måste de patienter som ligger på fel avdelning komma tillbaka till oss och då blir det ju fullt igen, säger Twana Khursid.
Hur bra koll har man på ortopedpatienter hos gynekologen?
– Det har man inte. Då ringer dom till oss i stället och ställer tusen frågor. De har inte kunskaperna som krävs, de har ingen koll alls på det så klart.
De senaste två veckorna har inte avdelningen kunnat ta emot en enda planerad patient, alltså de som sitter hemma och väntar på att få vård, på grund av alla akuta fall som avdelningen måste handskas med.
– Vi har fyra vårdlag. Och ett av vårdlagen är ju för de planerade patienterna, men det har vi inte kunnat använda på flera månader för att vi har haft det så tungt med akuta fall.
Är det specifikt för ortopeden eller ser det ut så här på hela Mälarsjukhuset?
– Om man tittar på listorna vi har så är det ganska lika på de flesta avdelningarna. Det är ju inte patientsäkert någonstans.
Flera i personalen på Mälarsjukhusets ortopedavdelning har fått nog av överbeläggningarna.
Problemen hos ortopeden på Mälarsjukhuset är inget nytt. I somras skrev Eskilstuna-Kuriren om att Arbetsmiljöverket upptäckt flera brister på avdelningen. Bland annat skrevs det då om "en patient som blivit placerad i korridoren". I dagsläget är det alltså än värre.
Lägg därtill att Region Sörmland måste spara nära en miljard kronor och tidigare har flaggat för nedskärningar, uppsägningar och avgiftshöjningar.
– Rent spontant så tänker man ju att det kommer sparas in på fel saker. Det är anställningsstopp i hela huset, klart att vi känner av det. När vi säger ifrån, att vi inte klarar av det här och att vi behöver vara fler som jobbar, så säger cheferna att de inte kan ta in någon mer. Vi får klara oss själva.
– Sen är vi på ortopeden kända för att vi klarar av det mesta, vi får det att rulla. Hur mycket vi än har så sliter vi ihjäl oss för att få det här att fungera, för det är trots allt människor vi jobbar med. Och cheferna vet att vi klarar det, det är därför det blir ännu mer tryck, på bekostnad av vår hälsa, säger Khursid.
– Det känns som att dom vill spara pengar på sjuka människor med alla sparkrav. Folk kommer alltid behöva ha hjälp. Det är så skevt på något sätt, deras tankesätt. Jag tror inte de som bestämmer vet hur vården fungerar, fyller Josefin Skog i.
Hur länge kan ni fortsätta?
– Jag vet inte. Man är likgiltig. Jag går hit och gör det jag ska, det jag hinner med. Patienterna ja, stackars dom. Sen går man hem och sen gör man det bara på repeat. Det finns inga känslor längre.
På frågan om det finns en oro över att inte orka längre, svarar alla fyra unisont ja.
– Det är bara en tidsfråga. Man får inte börja tänka för mycket på det för då börjar man känna efter.
Personalen på ortopeden vittnar även om att många sjukanmäler sig för att de inte orkar med.
– Enligt sjukanmälan är man sjuk, men sen vet ju vi andra att det är för att man inte orkar, man hör hela tiden folk som säger "gud vad tungt det är" och det värsta är att det kommer vara lika tungt imorgon och att det drabbar övrig personal.
Hur orkar ni?
– Det gör vi inte. Sist när vi sa det, att vi måste vara fler i personalen, fick jag som svar att man kan skriva upp sig om man vill jobba extra. Då blir det igen vi som ska lösa det här.
– Man är tom. Trött, kör bara på. Man har inget privatliv. När man är hemma så vill man bara söka sig till soffan eller sängen och bara vara. Man orkar inte.
Personalen på ortopediska avdelningen på Mälarsjukhuset har fått nog. Från vänster: Lotta Hurtig, sjuksköterska, Josefine Skog, undersköterska, Twana Khurshid, samordnare, Tony Zetterström, bemanningssköterska, och Delvin Doski, undersköterska.
Det här behöver komma ut, menar personalen.
– Folk behöver förstå. Vi är människor och jobbar med människor. För att vi ska orka ta hand om andra så måste vi först kunna ta hand om oss själva, det känner vi att vi inte kan i dag.
Tror ni att det här kommer ordna sig?
– Nej, svarar alla i kör. Inte som det ser ut i dag och inte så länge ledning och politiker inte förstår hur vi har det.
Björn Persson är chef för division kirurgi, där ortopeden ingår.
– Vi är i en period på året då det ofta är ansträngt inom sjukvården och har haft tuffa veckor efter jul och nyår, men jag skulle säga att just idag är det något bättre och vi följer situationen tätt.
Personal på ortopeden jag pratat med säger att de känner att de inte blir hörda, vad säger du om det?
– Det låter bekymmersamt, så klart. Närmsta chef kommunicerar ju i sin tur med sin chef och så vidare. Så vi känner väl till situationen och följer den timme för timme och försöker göra vad vi kan från högre ort för att underlätta, säger Persson.
Han berättar vidare att det har anställts fler sköterskor till kirurgavdelningen och att man fått dispens att hyra in personal till ortopeden trots inhyrningsstopp.
Uppgifterna om att patienter tvingas vårdas i badrummen avvisas.
– Det känner inte jag till, och när jag pratat med ansvarig verksamhetschef så känner inte heller han till det, så det låter inte riktigt troligt. Det förekommer att vi har patienter i korridor men det försöker vi verkligen undvika. Det kan hända att man har fått köra in patienter i badrummet när de behövt gå på toaletten, men inte att man vårdat patienter där, det har jag svårt att tro.
Jag har pratat med personal på ortopeden som berättar att de tvingas ha patienter i badrummen, där de har sängen mitt emot toaletten och sitter och äter där, och att cheferna vet om det?
– Då får jag undersöka det vidare.
Vad säger du om att patienter tvingas vårdas på "fel" avdelning?
– Det förekommer att vi behöver vårda patienter på andra avdelningar. Men vi gör allt vi kan får att upprätthålla patientsäkerheten och vårdkvaliteten trots att man är på en annan avdelning. Det finns riktlinjer kring det. Så jag skulle inte säga att patientsäkerheten är försämrad, säger han.
Och sparkrav på det. Det finns en uppgivenhet, en likgiltighet kring det här hos personalen?
– Det känns tråkigt att man känner en uppgivenhet och det tycker jag inte man ska göra. Vi har ett väldigt besvärligt ekonomiskt läge, det ska jag inte sticka under stol med.
Vad säger du till de undersköterskor, sjuksköterskor och samordnare som jag pratat med som larmar om att de snart inte orkar längre?
– Det är en tuff period just nu. Vi får hoppas på att det blir bättre, det ekonomiska läget kommer förbättras under tid, det är vår bedömning. Vi vet också att det brukar blir lugnare perioder under året. Men just nu är det tufft, det är vi väl medvetna om och vi gör allt vi kan för att stötta personalen så att de ska orka med den tuffa perioden som är just nu, säger Persson.
Personalen hos ortopeden på Mälarsjukhuset slår larm om överbeläggningar, arbetsmiljö och patientsäkerhet.