Det är inte varje dag man får ett brev från kungahuset. Det gäller att bli 100 år, som Sven Lilja.
Han sitter i favoritfåtöljen i lägenheten på Sveavägen 23 i Eskilstuna och tittar ut genom fönstret. På vardagsrumsbordet, som är fullt med blombuketter, ligger en grattishälsning från kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
– Nu är det så många som fyller 100 år så jag trodde att de hade slutat med det där. Jag blev förvånad när brevet kom. Ska man tacka? Det borde jag väl, jag får nog skriva till kungen.
Sven föddes på Sofieberg som låg på höjden bakom det som i dag är ambulansens lokaler. När han var 15 år flyttade familjen till Stensborgsgatan 61. Det skulle bli Svens hem i 72 år innan flyttlasset för tio år sedan gick till den nuvarande lägenheten.
– Jag har bott inom fyra kilometer i hela mitt liv, säger Sven med stolthet i rösten.
Svens två stora passioner i livet var bad och dans. Han började bada tidigt och Tunarforsbadet blev hans andra hem.
– Jag var där för jämnan, hela somrarna. När jag inte var ute och dansade så var jag på badet.
Han tävlade i simning och vattenpolo och intresset skulle sedermera även bli hans yrke. Men han började på Fil-Öbergs som filhuggare efter skolgången.
– Men mitt första jobb där var att dela ut trassel till gubbarna och tömma spottkoppar. Då var jag nog inte mer än 15-16 år.
Grattishälsningen från kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Efter militärtjänstgöringen fick Sven anställning på Bolinders Munktell där det tillverkades flygmotorer. Drygt fem år där innan han av en slump blev badvakt. På väg hem från jobbet en dag blev han stoppad av den dåvarande badvakten, tillika trollkarlen, Mr Colland.
– Han frågade om jag kunde hoppa in och jobba för honom i 14 dagar då han var tvungen att göra annat. Sedan fick han ett annat jobb och 14 dagar blev till 40 år. Jag var ju simmare och var van vid simsporten så det passade mig alldeles utmärkt.
Sven kombinerade jobbet som badvakt med att vara simlärare och under tio års tid lärde han omkring 4 000 barn i Eskilstuna att simma. Något som han får höra än i dag.
– En och annan har stannat mig och frågat om det inte var jag som var i badhuset. De känner igen mig, det är roligt.
En bild på Sven Lilja i sexårsåldern utanför Sofieberg.
Svens andra passion i livet är dans. Han lärde sig dansa i skolan och slutade först när kroppen sa ifrån.
– Det var dans överallt när jag växte upp, i folkparker och magasin.
I 16 år tävlade Sven i modern tävlingsdans. Han deltog i flertalet SM, fick representera det svenska landslaget vid ett tillfälle och tävlade även utomlands. Men den största vinsten med dansen var att han träffade sin fru Anita därigenom. De hann leva tillsammans i 62 år innan hon gick bort i somras.
Den enda avstickaren från Eskilstuna gjorde Sven mellan 1941-1943. Då gjorde han militärtjänstgöringen på Gotland, mitt under brinnande världskrig.
Sven Lilja har sparat sin fars almanacka där det finns noterat när Sven föddes. Klockan 12.45 en söndag. Det noteras även att han föddes med segerhuva, det innebär att barnet föds med fostersäckens hinnor runt sig utan att vattnet gått. Det anses föra med sig tur till barnet. I Sven Liljas fall har det om inte annat fört med sig ett långt liv.
– Jag var på Gotland när det allra jävligaste hände i kriget. Men det enda vi märkte av var att vi kunde höra kanondunder om vinden låg på från det hållet.
Han var flygspanare och stationerad vid Roma kloster intill ett flygfällt. Alla flygplan de såg skulle rapporteras in. Men luftvärnskanonen förblev, tack och lov, oanvänd.
Vad är då hemligheten bakom ett så långt liv? Svens recept: Sunt leverne.
– Jag rökte ett par cigaretter som tonåring men när jag kom hem sa min mamma att jag luktade rök. Efter det blev det inget mer röka. Min sista snaps tog jag för 50 år sedan, efter det har jag varit helnykterist.