"Skulle det vara min bil så kan jag väl lyfta på ett ben och köpa en ny på Blocket. Men det ska vara så anpassat för henne, det är liksom inte bara att gå till grannen", säger dottern Susanna Suska.
Halv elva på söndagskvällen knackar det på dörren hemma hos Leila Airissalo Heikkilä på Årbygatan. "Stick härifrån, annars ringer jag polisen", ropar hon till personerna på andra sidan.
Det hon inte vet då är personerna vill berätta att hennes bil satts i brand ute på parkeringen, eftersom de vet vem den tillhör. Men på grund av den språkförbistring som uppstår lyckas de inte framföra det.
– Jag törs inte släppa in folk fast de vill vara snälla och säga något till mig. Jag tänkte att det var bedragare, säger hon uppgivet.
Hennes rullstol och bil är hennes fötter, som dottern Susanna Suska beskriver det. Bilen ger, eller rättare sagt gav, henne frihet att ta sig runt på de olika aktiviteter hon ägnar sig åt och var närmast oersättlig. Hon låter sig inte begränsas av sitt funktionshinder, utan försöker vara så självständig det bara går i det mesta hon gör.
– Jag är inte en sån där som sitter stilla, utan vill ut och resa, åka på kryssning och gå på dans och allt möjligt. Men jag sade det att nu orkar jag inte längre, när man sitter fånge i sin lägenhet och inte heller har någon bil. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Att de skulle bränna min bil, säger hon.
Varken hon eller hennes anhöriga känner sig längre trygga i området. Den uppbrända bilen var bara en i raden av flera händelser som nu får henne att lämna sitt älskade Årby, där hon bott de senaste 45 åren.
I tre månader har hon konstant sökt efter någon hos hyresvärden som kan hjälpa henne. Hjälpa henne att hitta en ny lägenhet i ett annat område, eller tillsammans hitta en lösning på problemet med dubbla hyror. Hon har mötts av total tystnad.
– Jag får aldrig prata med någon på Hembla, säger hon.
Leila Airissalo Heikkilä har trivts bra i Årby och har varit delaktig i att arrangera aktiviter i området genom Årbyföreningen. Men de senaste två åren har något hänt och hon känner sig inte längre trygg där.
I september går flyttlasset till en helt nybyggd hyreslägenhet i Torshälla. Det återstår mycket praktiska frågor att lösa, bland annat det faktum att hon måste betala närmare 20 000 kronor den månad hon flyttar dit.
Susanna Suska likställer flytten med de fall då det är mobboffret som får byta klass eller skola, i stället för förövaren.
– Alla pratar om respekt – respekt mot varandra och sinsemellan. Men var har respekten för äldre tagit vägen? Mot kvinnor och funktionshindrade? säger hon.
Tidningen har sökt hyresvärden Hembla för en kommentar.