Spotlightsen i taket är kvar från den tiden då det användes som utställningslokaler, berättar paret Söderlund.
1934 byggdes vattentornet på Klockberget för att distribuera vatten till alla Torshällaborna. Tornet togs ur bruk någon gång mellan- 60 och 70-talet. Efter avvecklingen har tornet används till olika typer av verksamheter.
Sedan tre år tillbaka bor Jonny och Lena Söderlund här.
De stora fönsterna i tamburen vittnar om att det inte är ett vanligt bostadshus, men att det faktiskt är ett vattentorn blir påtagligt först i köket – där finns nämligen en glaslucka i golvet som vittnar om fastighetens förflutna.
– Det var här vattnet kom in från Hällby och sedan fylldes på i rör i vattentornet, säger Lena Söderlund.
Genom glasrutan i köksgolvet kan man se gamla rör från den tiden vattentornet fortfarande var i bruk.
1999 öppnade konstnären Åsa Brandt glasblåsarverksamhet och galleri med tillhörande café här som fram till 2006 – då verksamheten lades ner lockade omkring 40 000 besökare till platsen årligen.
– Det har alltid varit mycket aktivitet här.
Under några år anordnade Åsa Brandts son Django Reinhart-festivaler på berget.
– Det kom människor från hela världen hit då och lyssnade på musiken, säger hon och berättar att hon själv var en av besökarna.
Men musiken var inte allt – festivalen hade nämligen en alldeles speciell korvgubbe.
– Jocke Berg i Kent var här och sålde korv, det är lite kul.
Efter sju år valde Åsa att lägga ner den publika verksamheten på berget, men hon och familjen bodde kvar i det ombyggda vattentornet fram till 2020. När huset var till salu var det självklart för paret att slå till.
– Det här är en speciell plats för oss, säger Lena Söderlund.
Både hon och Jonny är uppvuxna i området och har haft den lilla skogen intill som lekskog – framförallt Jonny.
– Där har jag lekt både cowboy och indian, säger han.
1934 togs vattentornet på Klockberget i bruk.
Även om de har bott på flera olika platser under åren både i Sverige och utomlands har de alltid hittat tillbaka till området i Torshälla. När Åsa Brandt sedan sålde tornet var det självklart för paret att slå till. Planen var att bo här länge – ja till den dagen kroppen inte längre orkar. På grund av benkrämpor känner dem att det är dags flytta.
– Det blev tidigare än vi tänkt oss, säger Jonny Söderlund.
Vid köksbordet i det öppna utrymmet som både används som kök och matsal med en takhöjd på ungefär fyra meter, berättar paret att de fortfarande får besök av turister – både från Sverige och utlandet, som tror att Åsa Brandt har kvar sin verksamhet.
– De går bara in, säger Lena Söderlund och skrattar gott.
Vad gör ni då?
– Vi säger hej och brukar fråga var de kommer ifrån. Sedan förklarar vi att vi bor här.
Allrummet på vattentornets övervåning är Lena Söderlunds favorit. "Det finns så mycket kreativitet här", säger hon.
Övervåningen använder paret som allrum, de runda väggarna och de karaktäristiska fönsterna gör att man än en gång gör sig påmind om att bostaden egentligen är ett vattentorn.
– Jag gillar det här rummet jättemycket. Jag får så mycket bra idéer när jag är här, det är så mycket kreativitet i det här rummet, säger Lena som bland annat är verksam konstnär.
På frågan om vad man ska tänka på om man ska flytta in i ett vattentorn blir svaret tydligt. "Att man är frisk i benen", säger Jonny Söderlund lite skämtsamt.
Nu när det är dags för paret att flytta till något mindre hoppas de på att vattentornet tas över av ett par kreativa människor som vill ha det som en bostad eller ett företag som skulle vilja använda det som lokal.
Vad är det bästa med att bo i ett vattentorn?
– Att man kan ha en tre meter hög julgran, om man skulle vilja det, säger Lena Söderlund.