"Vi kan gott skryta lite till", säger Lennart Landerby till dottern Inga-Karin Sundquist och uppmanar henne att ta kontakt med tidningen i år igen. I fjol uppmärksammades han inför 104-årsdagen och självklart håller vi med om att måndagens födelsedag smäller ännu högre.
Ett år har gått, ett märkligt år för de allra flesta. På Solåsens äldreboende har man naturligtvis också påverkats av den situation som råder i Sverige och världen, men när närminnet inte längre hänger med är inte corona något Lennart behöver bekymra sig över.
– Det är ingenting vi pratar med honom om, och han frågar inte heller om det, konstaterar Inga-Karin.
– På grund av besöksförbudet har det blivit väldigt skralt med besök hos pappa sedan i mars. Men vi håller kontakten med honom telefonledes och pratar om gamla tider. Dem minns han med glädje och skrattar gott. Han uttrycker aldrig att han känner sig ensam, det är vi så tacksamma för.
Redan för ett år sedan summerade Lennart Landerby för Eskilstuna-Kuriren ett liv han var mycket nöjd med; från uppväxten och tillvaron i Katrineholm över giftermålet med Karin 1945, flytten till Eskilstuna på 60-talet och tjänsten på Volvo BM, till Karins bortgång 97 år gammal.
– Man får tänka tillbaka på hur bra man haft det och vara glad och tacksam mot den högste att man fått vara frisk.
Lennart har alltid varit väldigt intresserad av sin omvärld, att följa nyheterna och att resa mycket och ofta så länge det gick. Han konstaterade att hans förmåga att se det roliga i det mesta, hans förkärlek till allt som hållit skallen igång samt det faktum att han fått vara frisk bidragit till att han ännu är i god form.
– Man vill ju leva och se hur det går.
Denna gång blir det ett slutet kalas på Solåsens äldreboende. De tre barnen, den fem barnbarnen och de nio barnbarnsbarnen kan därför inte delta i firandet fysiskt, men har ordnat med fest för Lennart, övriga boende och personalen.
– Det blir gräddtårtor med många lager, enligt pappas önskemål. Och så skickar vi kort och blommor från Danielssons, som inte ligger långt från villan på Majvägen i Flacksta, där mamma och pappa bodde kvar tills de båda flyttade till Solåsen för några år sedan. I dag gläds pappa över att min bror flyttat in i huset och kan komma med uppdateringar om hur äppelträden och trädgården mår.
– Han är så glad och tacksam. En fin gubbe, vår pappa.