Pandemin tog hårt på Linnéa Oscarsson som blev utarbetad. Träningen blev hennes räddning.
Eskilstunatjejen Linnéa Oscarsson, 33, har alltid levt ett aktivt liv. Hon har bland annat spelat handboll i Guif och är utbildad sjukgymnast vid Linköpings universitet, där hon tog examen 2016.
2018 började hon arbeta på Mälarsjukhuset med patienter som drabbats av olika lungsjukdomar, som astma och kol. Därför var det blev perioden under pandemin minst sagt intensiv för Linnéa, då sjukdomen tog hårt på hennes patienter.
– Det var väldigt svårt sjuka patienter under en väldigt lång tid. Det var tufft, inte att bara arbeta utan framförallt att se patienterna, deras anhöriga och mina kollegor. Det var en sådan oviss tid, säger Linnéa Oscarsson.
Efter ett och ett halvt år av arbete under coronapandemin tog det under hösten 2021 stopp. Hon hade blivit utarbetad.
– Jag har alltid cyklat till jobbet, men tillslut tog jag hissen ned till bilen för att åka till jobbet. Jag behövde all min energi på jobbet. Då kände jag att det inte var jag, säger hon.
Hon insåg att hon behövde en förändring i tillvaron och bestämde sig för att ta tag i saken.
– Jag fick bra stöttning av mina chefer, men jag kände att jag blev energilös och känslomässigt dränerad. Jag behövde byta jobb och ta tag i mig själv.
Träningen blev henne räddning.
Successivt trappade hon upp träningsbelastningen från att börja ta trapporna igen, cykla till det nya jobbet och ta korta promenader för att i juni 2022 delta i Vätternrundan. Det blev det första loppet i vad som sedan skulle bli Linnéa Oscarssons svenska klassiker.
– De korta promenaderna blev sedan till joggingturer som sedan tog mig ut till skogen där jag sprang lite längre. Jag tog små steg och trappade upp. Alla ska absolut inte delta i något motionslopp men för mig hjälpte det för det var ett tydligt mål. Jag ökade träningen successivt. Men för mig var det ingen tävling, för mig tävlade jag med mig själv mot min förlorade energi.
Vasaloppet är en del i att göra en svensk klassiker.
I Vätternrundan cyklade hon cirka 31,5 mil, runt hela Vättern. Hon följde sedan upp det med att simma Vansbrosimningen på tre kilometer, sprang Lidingöloppet, 30 kilometer, för att sedan avsluta sin svenska klassiker med Vasaloppet, nio mil, i öppet spår för cirka en vecka sedan.
– Innan januari hade jag inte stått på ett par längdskidor, nu har jag åkt 15 mil för att jag åkte även Engelbrektsloppet tidigare.
Vad var roligast?
– Jag var nog gladast efter Vasaloppet. Det var fint väder och jag hade inte någon otur. Det var en fin dag och jag var stolt över att ha tagit mig igenom det.
Framför allt är hon stolt över vad hon åstadkommit efter att ha varit utarbetad.
– När jag var som mest utarbetad så kändes det här otroligt långt bort. Jag behövde så här tydliga mål för att ta mig dit och efter varje lopp har jag känt att jag har vuxit och att jag kan lita på mig själv igen för att kroppen är så mycket starkare än vad man tror.
Hon hoppas kunna inspirera andra till att göra samma resa som hon själv har gjort.
– Skynda långsamt, all träning som blir av är bra träning. Man behöver inte ställa upp i några motionslopp men om man vill så finns det lopp på många olika nivåer. Man ska inte bara köra på, kombinera träning med aktiv vila. Lyssna på kroppen och hitta en balans i livet.