Husvagnar, husbilar och tält står på rad. På gången som går där emellan åker några barn runt på sparkcyklar. Ett gäng tjejer bär runt på en liten hund. En man står och inspekterar sin husvagn, han kommer från Sundsvall. Han har precis kommit till campingen och har åkt hela vägen på en dag.
– Egentligen skulle jag och frun stannat i Sandviken, men det var så dåligt väder när vi kom dit. Sen åkte vi till Västerås, där släppte de inte in oss på grund av massa amerikanska bilar, berättar han för mig när vi står utanför den gamla husvagnen.
Han tycker att det bästa med att campa är friheten. Friheten att kunna göra precis som han gjorde, bara sätta sig i bilen och inte behöva ha en plan för vart dagen ska sluta. Var han ska parkera sitt hem för natten. Vissa husvagnar är mer dekorerade än andra. De har verandor i trä, massvis av blommor i alla dess färger, små trädgårdstomtar och tält i olika storlekar. En av de mest dekorativa husvagnarna äger ett par från Nynäshamn. Deras vagn är vit och gul. Det står fullt av blommor runtomkring vagnen och den har en liten inhängnad. Så att det blir som en egen trädgård. De har kommit hit i 35 år och står här över hela säsongen. Paret åker hit varje helg och över hela sin semester. Och ibland försöker de få någon extra dag här eller där. De säger att det som lockar dem till Vilsta är naturen och närheten till badplatsen. Förut var det också närheten till city som var ett stort plus.
– Vi brukade åka in till krogen som låg på ån vid stadsparken och dansa varje fredag och lördag, oavsett väder och vind. Ibland var det bara vi där, berättar han för mig i bar överkropp med en perfekt solbränna.
Det finns ett par husvagnar som står här permanent. Några har precis fått sin adress ändrad hit, andra har bott här i 25 år. En man berättar om de olika ägarbytena, från kommunen, till Parken Zoo och slutligen till den nuvarande. En annan man har inte varit med om alla byten, men han har bott här i fem år. Mannen sitter och klappar sin hund samtidigt som han pratar med mig, hundvalpen är inte så gammal. Sex månader kanske. Mannen har flera delfiner tatuerade på kroppen, en på bröstet, några till runt ena armen.
– Jag har några på ryggen också, de gjorde jag för min fru. Hon älskade delfiner.
Han och hans fru flyttade till Vilsta för fem år sedan, de ställde in alla sina prylar de inte behövde i ett förråd. Sa upp lägenheten och skulle pröva campinglivet permanent. Allt fungerade bra, de trivdes. Så för ett år sen gick hans fru bort. Men han stannar kvar ändå.
– Alla mina vänner är ju här och för mig finns det ingen bättre plats att leva på. Jag önskar att jag hittat det här stället tidigare.
Campingplatsen är en mötesplats. Folk från hela Sverige med olika bakgrund samlas och umgås. De som stannar länge lär känna alla och de blir som en enda familj. Att det periodvis inte har gått att bada i ån spelar då längre ingen roll. Det som alla har gemensamt är frihetskänslan. Känslan av att det inte finns några måsten här, på campingen.