När jag först hörde Oskar Linnros låtar "Sundbyberg" och "Från och med du" för snart fyra år sedan blev jag inte särskilt imponerad.
Jaha, en av killarna från den lite småtramsiga hiphop-duon Snook, tänkte jag och tyckte att både låtarna och produktionen var i fluffigaste laget. Men sångerna åt sig in, och jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. I dag håller jag Oskar Linnros som en av Sveriges mest intressanta artister/låtskrivare/producenter, som till stora delar har format ljudet av svensk popmusik de senaste åren. Och det är ett ljud som jag gillar.
I maj i år kom Oskar Linnros andra soloalbum, "Klappar och slag", som mest har fått lysande kritik, men inte klättrat lika högt på listorna som debuten "Vilja bli". Men där finns flera riktigt bra låtar, till exempel "Hur dom än".
När Oskar Linnros kom till Eskilstuna för en konsert på lördagen var det tre år sedan han var i stan sist. Den här gången kom han med två album i ryggen och ett tungt band med på scenen, med bland andra Seinabo Sey, som finns med som vokalistisk sidekick hela tiden, slagverkaren och gitarristen Niklas Lind, som fyller upp med fin stämsång, och basisten David Lindvall, som varit med och skapat soundet på senaste albumet.
Det låter riktigt bra, nytt och friskt och stort utan att bli pompöst. Dessutom är det snyggt att titta på, med två händer som örnvingar i fonden, och en ljussättning som knyter ihop det lite distanserade, svala soundet med de känslosamma, nära texterna.
Oskar Linnros framstår som noggrann och ödmjuk i kontakten med publiken. Han berättar anektdoter, som när han och Snook-kollegan Daniel Adams-Ray i början av 00-talet som färska artister kom till Eskilstuna för en konsert. De blev utbuade, kunde inte ta sig hem på kvällen och arrangören hade inte ordnat några sängplatser. Men han beskriver också sina intentioner med låtarna och texterna.
På låtlistan blandas sångerna från Linnros solokarriär. Publiken får så klart de allra största hitsen från 2010 och 2011, "Sundbyberg", "Genom eld", "Från och med du", och "25", varvade med nyare låtar. Den avskalade visan "Plåster", "Från balkongen" i en rapversion (en remix av Redline), "Klappar och slag", "Det är inte synd om dig" och Kan jag få ett vittne". En timmes bra blandning. Precis tillräckligt. Smakfullt och seriöst utan att bli präktigt eller uppblåst.