Annette Kusma är lokförare för SJ Eskilstuna och facklig representant för Seko.
I går kunde Eskilstuna-Kuriren rapportera om att lokförare i Eskilstuna i en skrivelse till SJ slår larm om en ohållbar arbetsmiljö. Bilden som målas upp, och som gäller hela landet, är trötta, slitna och stressade anställda. Den bilden bekräftas nu av Annette Kusma som är lokförare för SJ Eskilstuna och facklig representant för Seko.
– Det har redan tidigare varit oroligt kring scheman inför övergången till ett nytt system och Eskilstuna har varit involverat i införandet av nya fordon och utbildningar. Det sliter på personalen och sedan coronautbrottet har det varit helt kaos.
Det tidigare systemet, som har brukats inom SJ i decennier, innebar fasta schemalistor för hela året vilket gjorde det lätt för förarna att planera. I och med allt fler banarbeten har man tvingats frångå de fasta listorna mer och mer vilket har gjort att ett nytt system har blivit nödvändigt. Det nya systemet är fortfarande under förhandling men i och med coronapandemin har de anställda fått en försmak av vad som komma skall. Det har inneburit stor ovisshet och en i många fall orimlig schemaläggning för förarna.
– Inga fasta listor gäller och det är många turändringar där man inte kontaktar föraren innan. Det är kort varsel och man får veta det så himla sent. Jag bryr mig inte om att kolla på veckolistan längre, den ändras ändå.
Annette Kusma uttalar sig i sin roll som facklig representant lokalt, inte för Seko centralt. Hon menar att avtalet som reglerar lokförarnas rättigheter på många punkter är diffust.
– Våra avtal är inte så tydliga, det står i flera fall att man ska göra saker möjligaste mån och förr har det funkat att följa det. När jag får frågan i dag om de får göra så här vet jag inte vad jag ska svara.
Det gamla systemet innebar att schemalistorna granskades innan de fastslogs för att passa förarna bäst. Det sker inte i dag vilket har lett till turkombinationer som sliter hårt på förarna som inte hinner få den återhämtning de behöver.
– Passen är så långa som möjligt och man drar alla turer till sin spets. Man lägger ett schema där allt är lagligt, men man drar ut svängarna till max varje gång.
Pressande scheman har lett till allt tröttare förare. Det är upp till föraren att bedöma om denne är i stånd att köra eller om hen ska plocka sig själv ur tjänst.
Lokförare och ombordpersonal över hela landet larmar om orimliga arbetsförhållanden.
– Ansvaret ligger helt och hållet på föraren och man kan känna tyngden när man ringer till trafikledaren som kanske måste ställa ett tåg som ska ta 200 personer från Arboga till Eskilstuna.
– Det är fel att det ansvaret ska ligga på enskilda individer. Om man blir tröttare och tröttare kan det vara svårt att veta var brytpunkten går. Det är hela tiden ett samvetskval, är jag för trött eller bara mesig? Det är inget beslut som man ska tvingas ta på regelbunden basis.
Ett nytt schemaupplägg är rimligt anser Annette Kusma, men det kan inte se som det gör nu.
– Upplevelsen är att vi har fått uppleva hur det nya systemet kommer att bli. Korta varsel och turkombinationer som är lagliga men inte mänskliga.
Vad måste till?
– Man måste skifta fokus från att nyttja fordonen till max till att nyttja personalen på ett mänskligt sätt och bygga resten kring det. Det gäller för hela samhället och SJ har bra förutsättningar att ta första steget som statligt bolag som är till för att erbjuda en service till medborgarna. Det är dumt bara om det sker på bekostnad av vissa andra medborgare.