Coronapandemin drog över världen och påverkade allas liv. Inte minst gymnasiestudenter som blev tvungna att anpassa sig till distansundervisning. Två av dem är 18-åriga Hanya Rahimi och 17-åriga Lollo Mubarak.
– Jag var isolerad i flera månader för att jag inte ville riskera att ta hem smittan, säger Hanya Rahimi.
– Först var det väldigt roligt att ha distansundervisning, men sen kom problemen, säger Lollo Mubarak.
Hon saknade lärarna i skolan och många i personalen.
– Det var fint att stanna och prata med städarna eller snacka med killen i kiosken.
Hanya Rahimi och Lollo Mubarak berättar att omställningen var svår. Gymnasiestudier innebär vanligtvis mycket eget ansvar och att studera hemifrån innebär större ansvar.
– Man måste göra allt själv och det blev verkligen pressat läge, säger Hanya Rahimi.
Lollo Mubarak förklarar att det var tufft eftersom båda hennes föräldrar blev sjuka i covid-19. Det ledde till, fortsätter hon, att hon var tvungen att ta hand om sina syskon och ibland laga mat.
– Jag uppmuntrades ofta och fortsatte kämpa.
Hon tittar på Hanya Rahimi och tar upp en pinsam händelse som ägde rum tidigt i distansundervisningen. Hon råkade somna under en lektion och det fick hon tillsägelse för. Både från läraren och från föräldrarna som menade att hon höll på att försumma skolan.
– Distansundervisningen ledde till att jag låg efter med väldigt många ämnen.
Hanya Rahimi säger att under tiden hon hade distansundervisning ringde pappa ofta på morgonen och mamma tittade till henne för att se att hon gjorde sina läxor.
– Jag förstod att allt mina föräldrar gjorde var för min skull.
Lollo Mubarak var ibland tvungen att gå till skolan trots pandemin.
– Jag har särskilda behov i matematik och jag fick lov att gå dit.
För deras klasskamrater var omställningen lika svår och många av dem missuppfattade tanken bakom den.
– Det känns som att människor fick för sig att det var fritt fram att strunta i skolan, säger Lollo Mubarak.
För henne var distansundervisningen tuff och hon var tvungen att ha kontakt med kuratorer.
– De märkte att jag låg efter, och ringde och frågade hur jag egentligen mådde. Till slut skickades jag vidare till Barn- och ungdomspsykiatrin.
Hon säger att hon saknade lärarna i skolan och även många i personalen.
– Jag saknade att stanna upp och hälsa på städarna eller bara snacka med killen som står i kiosken i skolan.
Mari Kampf Westerberg, divisionschef för psykiatrin inom Region Sörmland, förklarar att de har haft en ökning av unga patentier sedan många år och att det inte lär ändras efter pandemi.
– Jag antar att vi kommer att öka med 10-15 procent.
Hon nämner några gemensamma nämnare bland ungdomar som söker hjälp hos psykiatrin och det är ångest, depression och stress. Och det är vanligt, konstaterar hon.
– Den enda skillnaden som vi har märkt är att vi har fått fler ätstörningsärenden och dessa patienter har ökat lavinartat.
Huruvida distansundervisning och pandemi påverkat just det, är svårt att säga, understryker Mari Kampf Westerberg.
Vilka åtgärder behövs för att minimera effekterna av pandemin?
– Jag tror det är viktigt att kunna ta emot barn och ungdomar på ett tidigt stadium när de söker stöd för sin psykiska ohälsa, för att problemen inte ska hinna befästas och blir värre. Och att öka tillgängligheten för skolkuratorerna som kan jobba mer hälsofrämjande på gruppnivå.