Här på hittegodset förvaras i regel bara sådant som är borttappat. Blir man av med föremål i samband med exempelvis ett inbrott eller rån, hamnar sakerna i polisens beslag.
I ett utrymme innanför receptionen finns polisens hittegodsavdelning. Här finns väskor, telefoner och ID-kort.
Hittills i år har polisen i Eskilstuna fått in 220 saker till hittegodsavdelningen, berättar Linda Lönnfors, som förutom passhandläggare även är hittegodsansvarig. Hon har märkt att det kommer in fler saker under våren och sommaren.
– Jag vet riktigt inte varför, men folk har tunnare kläder och lättare fickor – så det är väl lättare att tappa saker då? Sedan är det även mer cykelsäsong då, säger hon.
De vanligaste hittegodsen är plånböcker, nycklar och mobiltelefoner och ID-kort.
Men de får även in lite mer udda grejer.
– Det allra konstigaste vi fått in är inte riktigt rumsrent för tidningen, säger hon och skrattar.
– Däremot har vi fått in ett par löständer en gång, det kändes väldigt märkligt för det är en väldigt personlig sak.
Då och då händer det även att någon kommer in med en barnvagn.
– Då tänker man: "Hur kan man tappa bort en barnvagn?" Men det händer, säger Linda Lönnfors.
När tidningen är på hittegodsavdelningen finns det väskor, bankkort och mobiltelefoner. Men det händer också att de får in lite mer udda saker. En gång fick de in löständer och en annan gång en vapenattrapp. Då och då händer det även att någon kommer in med en barnvagn. "Då tänker man: "Hur kan man tappa bort en barnvagn? Men det händer", säger Linda Lönnfors.
Linda Lönnfors berättar att det är viktigt att komma ihåg att man faktiskt handskas med saker som tillhör en person – ibland kan det handla om väldigt personliga dokument.
Förutom saker händer det även att de får in djur till polisstationen. Är det djur som har chip, läser de av det och kan då förhoppningsvis hitta ägaren på det sättet. Hittar de ingen ägare kollar de om upphittaren har möjlighet att förvara djuret eller lämnar in det till ett företag polisen har ett avtal med medan de söker efter ägaren, förklarar Linda Lönnfors.
Oftast blir ägarna glada när polisen meddelar att deras husdjur har hittats – men inte alltid.
– Jag minns en gång när någon hade hittat en hund och var kvar med den här. Ägaren var inte glad när han kom för att hämta den för han tyckte att någon tagit hans hund och blev väldigt arg att personen hade fört hit den. Så då fick vi försöka medla lite, säger hon.
För att man som upphittare ska kunna få föremålet om ingen ägare hittas eller be om hittelön måste inlämningen ske inom 14 dagar efter att föremålet hittats.
I regel sparas ett föremål i tre månader, men det finns några undantag. Nycklar sparas i sex månader, ID-handlingar sparas i en månad medan vantar och kontokort sparas i två veckor.
"I dag kan man ju spärra ett bankkort på en minut, så det är därför vi har den rutinen", säger Linda Lönnfors.
"Vi får in rätt mycket nycklar, de sparas månadsvis och sparas här i sex månader", säger Linda Lönnfors.
När de exempelvis får in en väska letar de i genom den för att se vad den innehåller och för att se om de kan hitta något som knyter den till en potentiell ägare. De matchar även inkomna förlustanmälningar med de saker som de fått in.
– Personen får då en kallelse som han eller hon visar tillsammans med legitimation och får tillbaka saken, sedan får de skriva under ett kvitto på att de har hämtat det – de får ett kvitto och vi får ett kvitto.
Men det går även bra att komma in till polisstationen utan att först ha gjort en förlustanmälan. I hittegodsförrådet står kollegan Kristoffer Bardzinski försöker få liv i en mobiltelefon som en besökare i polishusets reception gör anspråk på.
– Då måste vi på något sätt fastställa att saken tillhör personen. Handlar det exempelvis om en mobiltelefon kan det exempelvis vara via BankID, IMEI-nummer eller som du kan beskriva vad du har för bilder i telefonen, säger Linda Lönnfors.
Oftast lämnas hittegods in av privatpersoner, men det händer även att företag lämnar in saker de hittat i tjänsten. Ett hittegods ska lämnas in så skyndsamt som möjligt – helst i anslutning till att fyndet hittas.
När man lämnar in ett fynd får man fylla i en blankett där man bland annat skriver vad det är för sak och var man hittade det. Längst ned fyller man i kontaktuppgifter och kryssar för om man vill ha saken om ingen ägare hittas eller om man önskar hittelön.
– Man får vara anonym, men då kan man inte göra anspråk på godset eller hittelön, säger hon.
När de personalen ska leta igenom väskor brukar de använda handskar.
Hittelönen betalas av personen som får tillbaka sitt föremål. I regel gäller 10 procent av det aktuella värdet – men vissa föremål har en försatt hittelönsgräns. För en mobiltelefon som har ett aktuellt värde under 1 000 kronor blir hittelönen 100 kronor. Är värdet över 1 000 kronor blir beloppet 300 kronor.
Samma sak gäller cyklar där man som mest kan få ut 200 kronor om värdet på cykeln överstiger 1 000 kronor – då begär ofta upphittaren att göra anspråk på cykeln i stället.
Det är också viktigt att man inte tar hem cykeln eller väntar med att lämna in cykeln till polisen – då kan man nämligen göra sig skyldig till brott.
– Det är viktigt att cyklar hanteras rätt så att den som hittar en cykel inte gör sig skyldig till exempelvis egenmäktigt förfarande genom att olovandes flytta cykeln eller underlåta sig att kontakta Polismyndigheten.
"Vi har en telefon här inne som skulle kunna vara din", säger Kristoffer Bardzinski till en i receptionen, innan han går till förrådet för att försöka starta igång den och på så sätt kan identifiera telefonen med personen som gör anspråk på den.