Trots att livet vändes upp och ned för Lovisa har hon fortsatt att vara positiv. "Jag är inte min diabetes, jag är fortfarande Lovisa", säger hon.
– Nu har du gäspat ett par gånger, börjar du bli låg?
Malin Gill tittar på sin dotter Lovisa, de har ett samspel som är svårt att undgå. Tillsammans jobbar de aktivt som Lovisas bukspottkörtel, dygnet runt, med sensor och insulinpump som hjälpmedel. Alla måltider kräver minutiös planering.
På tisdag infaller världsdiabetesdagen, en dag som betyder extra mycket för Lovisa och hennes familj. Våren 2022 drabbades hon av Hypotyreos (låg produktion av hormon i sköldkörteln). Ett halvår senare insjuknade hon i diabetes.
– Till en början misstänkte vi inte diabetes, då både diabetes och Hypotyreos har symptom trötthet. Det var när vi upptäckte de fyra t:en: törstig, toanödig, tunn och trött som vi åkte in akut, säger Malin Gill.
Därefter följde en famlande period fylld av ensamhet, utsatthet och ständig oro. Tillsammans fick Malin och Lovisa lära sig att räkna, väga och planera allt som Lovisa stoppade i munnen. Det krävs en ständig planering för att se till så att hennes blodsocker är någotsånär stabilt och inom målet, vilket är mellan fem till åtta. Blodsockret reagerar på allt ifrån värme och kyla till stress och mensvärk.
– Känslan att mitt barn kan dö om inte sjukdomen sköts, är en fruktansvärd känsla jag inte önskar någon annan förälder. Det är som att åka en berg-och dalbana utan slut. Ibland är karusellen mer lättstyrd. Andra gånger saknar den ratt, broms och hastighetskontroll, säger Malin Gill.
Genom en app som är kopplad till Lovisas sensor kan familj och vänner följa hennes blodsocker. Mamma Malin får larm flera gånger om nätterna när Lovisa är låg. Då är det Dextrosol eller glukosshot som gäller.
På Lovisas högra arm sitter en Omnipod som fungerar som en insulinpump.
Varje år drabbas runt 900 barn, och minst lika många vuxna av typ 1-diabetes. Barndiabetesfondens senaste rapport visar att barn med typ 1-diabetes löper tre gånger större risk att drabbas av psykisk ohälsa. En stor del av rapporten visar även en låg kunskapsnivå på allmänheten. Där fyra av fem upplever att människor utanför familjen har låg kunskap om sjukdomen. Lovisa Gill berättar att det finns många fördomar om diabetes – den vanligaste är att blodsockret stabiliserar sig över tid.
– Det är så många som tror att sjukdomen fungerar så, men det gör den inte.
För mamma Malin har det varit en självklarhet att sprida kunskap om sjukdomen och slå hål på alla fördomar. Hon arbetar som lärare och anser att fler inom skolväsendet borde lär sig mer om sjukdomen. Dels för att skolan ska bli en plats där fokuset ska kunna ligga på skolarbetet och att vara med kompisar, inte diabetesen. Dels för att fler ska kunna ingripa om det händer något.
Mamma Malin och Lovisa jobbar aktivt som Lovisas bukspottkörtel, dygnet runt, med sensor och insulinpump som hjälpmedel.
För Lovisa är skolan ett ständigt pussel som måste lösas. Som högpresterande elev har sjukdomen triggat hennes prestationsångest många gånger och lämnat henne i tårar. När hennes blodsocker sjunker eller höjs går det åt mycket energi till att fokusera.
– Det är inte alltid som jag själv märker att jag blir disträ eller ofokuserad. Det är då jag är så tacksam över mina mentorer som går in och fångar upp mig när det behövs. De har verkligen lärt känna mig och min diabetes, säger Lovisa Gill.
Lovisa går i årskurs åtta på Munktellskolan, samma skola som Malin jobbar på – något som har varit speciellt men fungerat bra.
– Det har inte varit något snack om saken från min skolledning och kollegor. Vi har fått stor uppbackning och idag har Lovisa en assistent som hjälper till och backar upp när det behövs.
Ett axplock ur mamma Malins väska som är fylld med snacks, festis, Dextrosol och annat för att alltid vara redo.
Malin har även fått majoriteten av personalstyrkan på skolan att gå en webbaserad utbildning skapad av organisationen "Together against diabetes". Något som har tagits emot positivt.
Elin Cederbrandt, grundare av organisationen berättar att en ökning av kunskapen kring typ 1-diabetes skulle hjälpa alla inblandade parter: barnen, föräldrarna och personalen.
– Vi kommer så himla långt med kunskap. Det gör så mycket att bara få bli förstådd och slippa förklara sig hela tiden. Förstår omgivningen så kan man fokusera på det man bör fokusera på i skolan, säger hon.
Lovisa Gill önskar att okunskapen och fördomarna kring sjukdomen inte behövde styra. Många tror att hon fått sjukdomen för att hon ätit för mycket socker, vilket inte stämmer.
– Allt jag vill är att folk ska förstå. Fråga innan du antar något. Jag kan faktiskt äta vad som helst, jag måste bara räkna lite innan.
Genom en app som är kopplad till Lovisas blodsockermätare på vänster arm kan familj och vänner följa hennes blodsocker.