Klassiska mackar på kända adresser i Eskilstuna.
Under de senaste decennierna har ett stort antal bensinstationer försvunnit från Eskilstuna precis som i andra svenska städer.
Totalt i landet fanns det cirka 9 000 mackar 1968. I dag uppskattas siffran ha krympt till 2 800 varav de bemannade stationerna utgör en tredjedel.
Att dåtidens serviceutbud i form av oljebarer och smörjgropar inte längre efterfrågas är en förklaring. Säkerhets- och miljöaspekterna, där explosiva produkter inte tillåts placeras inne i stadskärnan, en annan. Men den främsta orsaken är bensinmackägarnas klena ekonomiska marginaler. Det menar Robert Dimmlich, vd på branschorganisationen Sveriges servicestationer, det som tidigare hette Svensk Bensinhandel.
– Fram till 70-talet hade vi en oerhört stark tillväxt. Och för den som drev en mack låg avansen på 30-40 öre för varje såld liter bensin. Då räckte det med att sälja några hundra kubikmeter bensin per år för att få lönsamhet. I dag är bensinhandlarens förtjänst per såld liter exakt densamma i nominella tal vilket gör att man måste sälja upp till två miljoner liter per år för att få det att gå runt, säger han.
Harry Nilsson drev Nynäsmacken vid Kyrkogatan. Till vänster i bild syns posthuset.
Fotot på Caltexmacken vid Tegelbruksgatan är taget 1961. Caltex bytte senare namn till Texaco som senare uppgick i dagens Preem. Macken på bilden är numera riven.
Parallellt med mackdöden har också en mängd kedjor och bensinbolagsmärken försvunnit från marknaden, något som bilderna här intill vittnar om. Då pryddes inte mackarnas skyltar av dagens logotyper från Preem, Statoil och OKQ8. Den digra floran av bensinbolag innehöll namn som Nynäs, BP, Caltex, Koppartrans och Mobil, märken som får bensinmacksnostalgikernas hjärtan att slå dubbelslag.
Här får servicemännen på Essomacken vid Tunavallen celebert besök av en höjdare från huvudkontoret. Servicemännen såg till att bilisten blev ordentligt omhändertagen på stationen, han tankade inte bara bilen utan kollade även oljenivån och torkade rutorna.
Att många har en stark nostalgisk känsla för bensinkulturen tror Robert Dimmlich hänger ihop med samhällsutvecklingen på 50- och 60-talet.
– När allt fler hade råd att skaffa bil kunde man plötsligt röra på sig på ett annat sätt. Det var lätt att åka runt, semestra och träffa släkt och bekanta. Bilen gav en frihetskänsla och bensinmackarna blev en symbol för det. Sedan var kedjorna oerhört tidigt ute med det vi i dag kallar give-aways, allt från nyckelringar till klistermärken. Det blev väldigt uppskattat bland många och har bidragit till nostalgin i dag.
Var inte mackarna snyggare förr också?
– Absolut! Många var futuristiska och häftiga, de stack ut på ett helt annat sätt än i dag. De äldre pumparna var ju också snyggare. Nu är byggnaderna mer funktionella och anpassade till miljökrav.
1982 tog Eskilstunabon Lars-Gunnar Annerskans, då 32 år, över Essomacken vid Tunavallen och drev den tillsammans med kompanjonen Roland Andersson till den sista tankningen i januari 1995.
– Jag har svårt att fatt att det var 40 år sedan – jag är ju inte mer än 50 i dag, säger han och skrattar.
Lars-Gunnar Annerskans blev mackägare som 32-åring.
Vi sitter ner med varsin kopp kaffe och kikar i tidningsurklipp och svartvita fotografier från när det begav sig.
– Jag och Roland hade arbetat tillsammans i flera år på Eskilstuna bilelektriska, som senare blev El och diesel. Essomacken vid Tunavallen hade gått i konkurs två gånger på kort tid och när möjligheten att köpa den dök upp så tog vi chansen.
Lars-Gunnar Annerskans och kompanjonen Roland Andersson vid sin mack vid Tunavallen. 1985 byttes Essoskyltarna ut mot Statoils logga.
Med sex pumpar, bilverkstad, tvätt, butik och biluthyrning fick verksamheten flera ben att stå på. Att enbart sälja drivmedel var helt enkelt inte lönsamt.
– Vi snyggade till verkstaden och fick ganska snart bra snurr på den biten. Under åren blev det vårt starkaste ben. På 80-talet kom livsmedel och snabbmat att ta en större del av butiksyta – så också hos oss, säger Lars-Gunnar.
1985 byttes Essoskyltarna ut mot Statoils logga – i övrigt skedde inte några större förändringar.
– De första tio åren låg bensinpriset ganska still runt fyra kronor litern. På helgerna sänkte vi ofta och det hade kunderna stenkoll på.
– Genom att vi hade både bilverkstad och drivmedel fick vi många stammisar och även flera företagskunder. Vi låg centralt till och både polisen och räddningstjänsten tankade hos oss.
Lars-Gunnar Annerskans köpte Essomacken vid Tunavallen 1982 och hade den tillsammans med Roland Andersson till den stängde 1995. Därefter drev Lars-Gunnar Tunavallens bilservice i lokalerna i många år.
Bakom kassadiskens trygga vrå bevittnade Lars-Gunnar och medarbetarna flera klassiska mackfadäser.
– Oj, det fanns de som hade uppenbart svårt att parkera på rätt sida om tanklocket och några som gärna for iväg utan att ta bort tankmunstycket. På den tiden, innan AC var standard, var det vanligt med taklucka och det hände mer än en gång att kunder kom in dyngsura efter en omgång i tvätthallen.
Hur är det att kliva in på en bemannad mack i dag?
– Det är inte samma känsla som förr och det är som de har ny personal vid varje besök. Vi hade en stark gemenskap mackägare emellan och jag tycker att vi fick en fin relation med många av våra kunder.