En cancerdiagnos är tuff att få oavsett omständigheter. Att dessutom behöva gå igenom behandling, provtagningar, vård, komplikationer, oro och sorg utan att en enda gång få träffa sin läkare – för att denne bor och arbetar i Grekland – det är verklighet för ett antal bröstcancerpatienter under behandling på Mälarsjukhuset.
Tidningen kommer i kontakt med flera av dem, som alla vill vara anonyma.
Birgitta och hennes dotter Malin, som båda heter något annat, har fortfarande väldigt svårt att ta in situationen Birgitta befinner sig i sedan hon fick sin bröstcancerdiagnos. Det finns risk för spridning och hon vet ännu ingenting om hur framtiden ska te sig.
Vid besöken på sjukhuset får hon träffa olika hyrläkare, men det är samma namn som har stått som ansvarig för hennes fall sedan starten. Den överläkaren har Birgitta inte träffat en enda gång, av det enkla skälet att han inte är på plats i Eskilstuna utan bor och jobbar i Grekland.
– En helt absurd situation. Det blir ingen trygghet, ingen kontinuitet med alla stafettläkare som kommer och går, och springer hans ärenden. De känner inte mig och tvärtom. Jag har bett om att få en annan ansvarig läkare, någon att träffa fysiskt. I perioder kan man vara extra orolig, och må dåligt med feber och så, det hade varit skönt att ha en ansvarig läkare att ringa, som kunnat säga: "Kom in!". Men jag får höra att vill man byta läkare får man stå i kö länge. Och jag kanske inte har så mycket tid på mig.
– I dagsljus känns det okej, men under nätterna kommer de mörkare tankarna. Jag är ändå ganska stark, men jag vet att det finns de som inte orkar ha det så här.
Men har du och din läkare videosamtal i stället då?
– Nej, aldrig. Han sköter dessutom all sin kommunikation via sin sköterska.
Malin är förtvivlad för sin mammas skull.
– Läkaren missar mammas oro och frågor eftersom hon bara är en journal för honom. Nu fattar han sina beslut om hennes fortsatta vård utifrån röntgenbilder och provsvar. Något en robot skulle klara. Ingen relation har byggts upp, det finns ingen förståelse för människan bakom journalen. Det här känns snarare som ett hemskt experiment med patienter som lider av en livshotande sjukdom.
Madeleine Almqvist är tillförordnad verksamhetschef för onkologkliniken Sörmland, där läkarbristen är ett problem man delar med många andra regioner i landet. I de situationer kliniken bedömer att de inte räcker till samarbetar Sörmland med andra regioner.
– Det stämmer att en av våra överläkare för närvarande arbetar på distans i Grekland. Han är mycket uppskattad av både patienter och medarbetare, med stora kunskaper inom sitt specialistområde. Det är personliga skäl som gör att han för närvarande inte kan arbeta på plats varför distansarbete erbjuds under en begränsad period.
Hur är det möjligt att vara ansvarig läkare för patienter med en livshotande sjukdom, men aldrig träffa dem?
– Nybesök för bröstcancerpatienter hanteras alltid av läkare på plats.Vi ser kontinuerligt över vilka patienter som kan vara aktuella för videobesök och vilka som behöver träffa läkare fysiskt på plats för bästa möjliga vård. Många av våra patienter efterfrågar videobesök, men vi erbjuder fysiska besök till de patienter som önskar. Vi har flera kontaktvägar för våra patienter. De kan ta upp sin oro och sina frågeställningar med såväl behandlande sjuksköterska som behandlande läkare. Patienterna är även varmt välkomna att höra av sig till mig vid frågor eller funderingar.
– Jag är mycket stolt över min personal som har en hög kompetens och dagligen gör sitt bästa för våra patienter.