Malin Söderlindh och Lina Bäck bor i en Kabe Ametist XL (2000). Inte bara på helgerna utan permanent. Plats 154 på Vilsta camping får jag reda på när jag frågar i receptionen.
Paret kom till en punkt förra våren då de började fundera över sina liv. Lina jobbade heltid som socialchef på Stadsmissionen i Eskilstuna och Malin hade fullt upp som socionom i Svenska kyrkan. På fritiden hade de en villa att ta hand om och ett lantställe i Uppsala.
– Vi var ofta trötta, stressade och irriterade, säger Malin. Vi hann inte med det roliga utan var så upptagna av måsten hela tiden.
En annan anledning till förändringen var att Malin blev sjuk och paret började fundera på vad som är värt något.
– Det viktigaste för oss är att ha kul, umgås med vänner, säga ja till saker, säger Malin.
– Och vi ville få mer tid för våra hundar Morris och Maja, inflikar Lina. Vi har alltid haft dåligt samvete för dem.
När de väl bestämt sig för en förändring föll valet på att sälja huset. Ett gulligt rött hus som de älskat men som de mest bara använtt två rum i.
– Största problemet var att vi hade väldigt mycket grejer, säger Malin. Det tog ett halvår att tömma huset och förbereda för försäljning.
En del hamnade i Retuna, annat i stugan i Uppsala eller hos bekanta.
– Vi hade ingen plan för vad vi ville göra sedan när huset var sålt, och det var nog jag som sa att vi bor i husvagn ett tag, säger Malin.
Kostnaderna drogs ner ordenligt, från 10 000 kronor per månad till cirka 3 500. Då kunde också Lina sluta jobba och varva ner.
Lina funderar:
– Tycker man att ett jobb är spännande och roligt så blir det också svårt att dra gränsen mellan jobb och fritid. Jag hade aldrig ork till annat än att komma hem och återhämta mig.
Hon hade ett jobb där hon var omgiven av människor hela tiden och de första månaderna i husvagnen i Vilsta har varit rofyllda.
Hon promenerar mycket i skogen med hundarna, naturen ger henne kraft och nya tankar.
– För mig innebär det här livet att jag kliver ur ett ekorrhjul som jag inte kunde få stopp på på egen hand.
Malin, som är kvar på sitt jobb, tycker att det känns som att de fortfarande är på semester (de flyttade till Vilsta i november). Det finns inte något att bekymra sig över efter en arbetsdag.
Det paret saknar är att kunna bjuda hem många på middag.
– Det gjorde vi när vi bodde i huset och det tyckte vi om. Men vi har ju restaurangen här i Vilsta och sedan finns servicehuset med kök.
I husvagnen har de tallrikar och bestick för fyra personer och de har klarat två middagsbjudningar i den u-formade soffan sedan flytten.
Det de också kan sakna är frysen. Inte minst för den färska hundmaten som de behöver ha tillgång till. Det har de löst genom att ta hjälp av Linas syster som har hus.
Vi går husesyn och öppnar dörrar. Toaletten används som förvaring, toan och duschen i servicehuset används istället. Blir det ”nattpanik” finns en portabel toalett i förtältet. I garderoben är hyllplanen uppdelade systerligt mellan kvinnorna.
Diskar gör de aldrig i vagnen utan i servicehuset.
– På så vis tar allt längre tid, men för mig är det jättebra, säger daglediga Lina. Det blir meditativt med struktur, allt har sin plats.
Hon fortsätter:
– Jag kommer att plugga på distans nu och skriva, kanske startar jag en podd. Jag unnar mig att göra det jag verkligen har lust till.
Malin säger att planen inte är att de ska bo så här för evigt, det är en snarare en mellanlandning.
– Nu har vi öppnat alla dörrar och fönster för framtiden och får se vad som kommer till oss, avslutar Lina.