– De fick sy 20 stygn, säger Ahmad Tannira och drar försiktigt med fingrarna över ärret han har på huvudet.
– Jag var död i flera minuter. Men jag räddades tillbaka med hjärt- och lungräddning.
Han deltog inte själv i demonstrationerna. Han passerade bara förbi. Men av någon anledning hoppade polisen på honom.
Ahmad Tannira är 24 år. Nu befinner han sig på ett av asylboendena i Hållsta.
Känner du dig säker nu?
– Ja.
I sin hemstad Damaskus, Syriens huvudstad, studerade Ahmad Tannira till ingenjör. Han arbetade även som säljare. Nu är han en av alla dem som flytt sedan kriget kom.
– Det var bomber överallt, döda människor. Till slut vänjer man sig att somna till ljudet av bomberna och skotten. När jag nyss kommit hit hade jag väldigt svårt att somna.
– Lilla Alan är inte det första döda barnet. Det är många barn som dött. Det du bara sett på tv, det har jag sett i verkligheten.
Han tar upp sin mobiltelefon för att visa båten som förde honom i säkerhet. En liten fiskebåt.
– Vi var 65 personer ombord. Jag fick sitta såhär, säger han och drar upp knäna, kurar ihop sig.
Hur lång tid tog resan?
– Nio dagar.
När de nåddes av den Italienska kustbevakningens båtar blev det nästan slagsmål om vattenflaskorna som delades ut. De hade nämligen varit utan vatten i tre dagar.
– Jag kände till riskerna med resan över Medelhavet innan jag klev på båten. Men som jag ser det så har de som dör på havet tur. Hellre det än att bli träffad av en bomb och dö i Syrien.
Ahmad Tannira berättar att det sedan kriget går att köpa i princip vad som helst för pengar i Syrien.
– Jag köpte mig en väg ut. Den dagen, då jag åkte, är nog den värsta dagen i mitt liv.
Anledningen till att Ahmad Tannira var tvungen att köpa sig ut ur landet är att han är hälften palestinier. Därför har han inte fullvärdigt syriskt medborgarskap utan måste förnya sitt varje år. Det gör att han inte kan röra sig fritt in och ut ur landet.
Kvar i Damaskus har Ahmad Tannira stora delar av sin familj: mamma, pappa och flera av sina syskon och syskonbarn.
– Vi talas vid med jämna mellanrum. Det känns skönt att höra att de lever och mår bra.
Nu hoppas han att han ska beviljas uppehållstillstånd och att hans familj ska kunna komma hit – på ett säkert sätt. Ahmad Tannira är glad över att vara i Sverige.
– Tack Sverige för att ni hjälper oss. Jag är verkligen jättetacksam. Men samtidigt kom jag inte hit för att äta och sova, jag kom hit för att starta ett nytt liv. Många av dem som bor här med mig på asylboendet är högutbildade. Det finns läkare här också. Vi vill börja jobba.
Ahmad Tannira tittar ner på mitt anteckningsblock.
– Du skriver precis som en läkare, säger han.
Då är det inte läkarna som flytt och nu bor på asylboendet han menar.
– När jag kom hit till Sverige upptäcktes det att jag hade ett hjärtfel. Jag fick genomgå två operationer och nu är jag frisk. Jag är så tacksam och glad över att vara i Sverige för ni har hjälpt mig så mycket.